Lufs.

Jag har aldrig riktigt varit någon hundmänniska. Säkert mycket för att vi aldrig kunnat ha husdjur pga allergi. Släkt och vänner har oftast haft någon kissekatt som istället gått rakt in i mitt hjärta. 

Sen kom Lufsen in i bilden. Lufsen är kusin P & Js fina wachtelhund. Sällan har jag stött på en så snälll och väluppfostrad vovve. Lägger man ner något gott till honom kan man vara säker att han inte äter det förrän man säger "varsågod".
Jag är fascinerad över hur man kan få så bra pli på ett djur. Att han kan förstå så bra. Klok rackare helt enkelt.

Om ett par veckor blir Lufsen storebror. Och jag är helt lyrisk fast det inte är jag som ska få en ny valp. Men när Lufsen var liten hängde jag inte så mycket med P & J, så jag missade söta valp-åren. Nu tänker jag inte göra det.


Lufsen njuter av högsommaren för ett par år sen. (vi njöt också kan jag lova...)




1 P:

skriven

Vad fint skrivet:o) Du e välkommen när du vill o gosa valpis! Kram!

Kommentera här: