Dag 28 – Det här saknar jag.

Svår rubrik. 
 
Jag saknar förmågan att trivs i köket vad gäller matlagning. Får blackout när jag ska komma på någon maträtt att laga. Kommer på två saker: Tacos och stuvade makaroner. 
Att laga maten är ett mindre problem, det löser jag oftast, även fast det inte tillhör mina favoritsysslor, så det lämnar jag med varm hand åt maken. 
Har en egen diagnos på det här: matdyslektier. För det är vad jag är! 
Jag kan inte öppna kylen, se vad som finns och sedan slänga ihop en middag. I så fall blir det omelett. Eller bananplättar som jag levt av senaste tiden. Snart ser jag ut som ett långt ägg... 
 
(Obs! Detta gäller till 95% då jag ska laga mat åt någon annan. När jag lagar till mig själv är det inte alls samma problem. Denna vecka har jag kockat både pannbiffar med ugnsrostade rotsaker och tsatsiki, och tacopaj.)
 
Jag saknar mina vänner som inte är nära. Vänner för mig är ovärdeligt. Jag har alltid haft ett stort socialt liv, med många vänner. I Sverige skapade jag ett helt eget liv efter att jag blev singel. Det hade varit lätt att flytta tillbaka till Åland och tryggheten då. Istället valde jag att köpa en egen lägenhet, fortsätta jobba upp mig och skaffade nya vänner som jag umgicks med mest hela tiden. Jag hade ett så rikt socialt liv att jag aldrig var hemma. Jag fick boka in hemmakvällar med mig själv för att hinna med tvätt och att ta hand om lägenheten. 
Nu är jag tillbaka på Åland, med mina fina vänner som jag känt länge, och även några nya vänskaper som jag värnar mycket om. Men på samma sätt som jag saknade vännerna på Åland när jag bodde i Sverige, så saknar jag nu alla mina vänner i Sverige när jag bor här. Som tur är så är det inte så långt till Stockholm!
 
Jag saknar mer ledig tid. Hade jag haft råd att jobba deltid hade jag med glädje gjort det. Min lediga tid är för mig helig. Hur jag ska hinna koppla av och göra allt roligt som man inte hinner annars vet jag inte. En svår kombo. 
 
Pengar gör ju ingen lycklig, men nog tusan skulle det vara glatt att ha ett fett bankkonto a la Wiklöf ibland. Bara sådär emellanåt. Att man absolut inte behöver tänka på vad man lägger slantarna på. Kommer dock aldrig att hända. 
 
Tja, annars tycker jag att jag har det jag behöver. Jag har ett jobb, jag har ett hem, jag har en fin make och familj, jag har två (tre) kissor, jag har vänner och jag har mat på bordet. Det räcker faktiskt väldigt långt!
 
 

Kommentera här: