malalajka - livet just nu

Zoda var ju borta i alldeles för många dagar. Jag tror hon var hemma på måndagen sist och sen var hon borta i fem dagar och lika många kalla nätter. Vädret var ju inte heller det bästa med en massa regn och rusk. Jag var så säker på att örnen tagit henne och blev helt blöt i ögonen bara av att tänka på vilken flygtur hon fick som sista (nåja...) upplevelse. 

 

I lördagskväll skulle jag gå och kika på en grej längs vägkanten (ja, det som avhandlats på facebook - en äcklig hög med något oidentifierbart som eventuellt var en slemsvamp eller liknande äckligt) och när jag kom tillbaka till gården så KOMMER HON SPRINGANDE! 

Alltså! Jag hade ett saltpaket i handen som jag bara slängde på marken och lyfte upp henne och kramade henne länge. Sket i eventuella fästingar - jag var bara så jävla glad att hon var hemma. Jag som redan sörjt lite.

 

Hon fick en skål med grädde och åt med god aptit. Jag tyckte hon luktade lite unket, så jag vet inte om hon varit instängd någonstans, eller var hon nu varit. Det får vi ju aldrig reda på. 

Nu har hon legat inne och tagit igen sig sen i lördagskväll. Igår (måndag) var hon ute i några timmar, men hon är inte jättesugen på att vara ute just nu. 

 

Folk kanske tycker jag är lite knasig vad gäller våra kattor (de är ju "bara" djur), men de har alltid varit mina bebisar och de är mig så kära så det aldrig skulle gå att "skaffa en ny om de dör" som ersättning. De har ju alla olika personligheter och jag gör nästan vad som helst för att de ska vara nöjda (curling, curling) och glada och tycka om mig. Och jag tror jag lyckats med det.