Äntligen fredag!

Så har den här barnfria veckan äntligen nått sitt slut. Det är första gången jag varit utan Majan så länge sen hon föddes och jag kan säga att det har varit den längsta veckan på år och dagar. 


Välbehövligt har det varit. Fast tomt. Så delade känslor, och jag vet faktiskt inte hur jag skulle palla om vi hade vecka-vecka. Såklart skulle det gå, men det hade varit en stor omställning. 

Jag har hunnit med så otroligt mycket på de här dagarna. Jag har sovit länge och dragit mig på morgonen (det bästa som finns), jag har rensat både i skallen och i lådor på vinden. Jag har plockat och fixat. Jag har jobbat både för nya jobbet och förberett en massa med nya firman. Och förstås så hann jag till stan och kramas med Maja lite också, tillika med massage i nittio minuter, middag och övernattning hos F så jag skulle få kramas jättemycket med en längtig Maja (och en längtig mamma också)

Den här skallen som snurrat i 240 hela sommaren, den där centrifugen som jag aldrig fått stopp på. Lösningen för mig är att skriva ner allt. Med penna och papper. Inte på dator, som skulle gå så mycket snabbare. 
Det blev över 40 sidor i en sprillans ny skrivbok. Slutade med både tårar och skrivkramp i fingrarna, men ack så behövligt. Nu känns allt mer överskådligt och uppsorterat i "fack". Det är såhär jag funkar, jag vet ju det, men till vardags är det svårt att hitta den där ron jag behöver för att sätta mig ner och ta tag i pennan och börja. Jag är fortfarande rasande arg för allt, men nu är det greppbart ett litet tag.

Jobb. Det finns sååå mycket att göra med mitt nya jobb och jag längtar faktiskt jättemycket till september, dagisstart och ordentlig jobbstart där jag får sätta mig ner och lära mig allt nytt. Få komma till nya kontoret och göra min plats till min. Dricka kaffe med kollegor. Jobba ostört i timmar.

Min nya firma. Ja! Jag har startat eget! Det har varit femton resor att ens få namnet godkänt, men nu är jag bara på jakt efter ett bra bokföringsprogram, så ska jag sätta igång med det också. Så roligt!

Och det nästan bästa den här veckan var när jag fick träffa världens finaste Zandra och gå på massage i nittio minuter. Det lugnet som spred sig i kroppen när jag steg in hos henne var ljuvlig, kroppen kändes som en sten mot bänken så snart hon började massera och så fort jag kände att jag spände mig ens lite så koncentrerade jag mig på andningen och blev så tung, så tung. Hon är en sån fantastiskt fin person som sprider en aura av avslappning och jag är alldeles lycklig ända in i själen när jag fått träffa henne.

Och efter ett par timmar med fina Zandra så fick jag hänga med familjen en stund, äta middag med trotsig Maja, kramas och pussas, skjuta med sugproppspistol, duscha ("inte håret, inte ansiktet!") och natta mitt stora älsklingshjärta. Det gjorde veckan överkomlig, en majapaus mitt i allt. 

Om drygt en timme ska jag möta henne vid färjan. SOM JAG LÄNGTAR!! 

Kommentera här: