Skära lite
Idag är det dags att packa väskan och åka till stan. F kommer hit ut ikväll och sover här och för Majan till dagis imorgon, hennes sista dag innan sommarlovet för övrigt.
Och jag åker som sagt till stan. Där ska jag förbereda mig lite inför morgondagen, kanske bli lite nervös, och duscha innan jag ska sova. Imorgon blir det tidig uppstigning och dusch igen med desinfektionsmedel, innan jag ska befinna mig på kir B på sjukhuset klockan halv åtta.
Sen får jag förhoppningsvis lite mer info om allt från doktor Janek innan jag blir förberedd för operation.
Mitt ryggont som jag plågats av hela vintern och våren visade sig efter magnetröntgen vara ett rejält diskbråck på L5 (den vanligaste disken att få diskbråck på) och även buktande diskar nedanför, som de inte gör något åt. Men efter besök hos ortoped Janek som jobbar som specialist på TYKS i Åbo så konstaterade han att det satt så tokigt att nerven inte skulle hitta utrymme där och fortsättningsvis "klämmas fast", vilket ger all smärta och strålning ner i högra skinkan, låret och ner i vaden. Därför är operation nödvändigt.
De flesta diskbråck läker av sig själv på 6-8 veckor, sen kan man ge det ytterligare ett halvår, men eftersom det här inte gett med sig så lär det inte läka av sig själv. Det intressanta är att efter besöket så har det släppt lite, själva ryggontet har blivit bättre, men har fortfarande strålningen kvar ner i benet. Mitt i allt blev jag nervös att allt gått tillbaka och allt detta skulle vara onödigt. Jag som haft såå ont och lidit hela våren. Men som sagt, strålningen är kvar så nu känns det bara bra att jag så snabbt får hjälp.
Har legat på sjukhus två gånger i mitt liv, förutom när jag själv föddes. 2004 när jag fick proppar i båda lungor, då låg jag på akutvårdsavdelningen på Karolinska i ett par dagar, och sedan när Maja föddes 2014, då var jag på sjukhus i en vecka. Är alltså inte jättebekant med sjukhus. Har blivit sövd en gång (vid kejsarsnittet) men då var jag så slut att jag knappt var medveten om vad som skedde. Nu är allt så planerat. Då ska jag väl inte behöva bli nervös? Ändå så tänker jag ju på allt som kan hända. Kanske inte vid själva ingreppet, jag litar helt och fullt på dr Janek, men om det blir komplikationer efteråt. Kanske jag får nån propp som gör att jag kolavippar? Nå, ska ju förstås få sprutor med blodförtunnande direkt efteråt så det borde inte hända. Men ja, hjärnan spelar en ett litet spratt såna gånger.
Jag återkommer med uppdatering efter operationen, om jag lever då. :-)
skriven
Se nu till att dr Janek förstår att han har guld under kniven! 😍 Lycka till!