Nice baby!
I slutet av maj så var det äntligen dags för sen liten semesterresa för mig och min fina vän Cicki. Vi har försökt få till det här som en tradition - att resa nån långweekend varje år. Första året som var 2012 var vi till Berlin. 2013 besökte vi mitt favoritland och en favoritstad - nämligen Barcelona. 2014 gräddades Maja i min mage och vi gjorde en lite kortare resa, som ändock blev en väldigt fin helg i Sigtuna. Alla resor finns förstås dokumenterade här på bloggen, men har ni följt den så har ni läst dem, annars får ni leta upp dem själva - tänkte inte tråka ut er med gamla inlägg när det nu för en gångs skull kommer ett helt nytt.
Ifjol blev det av orsaker (läs: liten bebis-Maja) ingen resa alls och i år höll vi på och velade vart vi skulle åka, så det höll nästan på att rinna ut i sanden igen, men tillslut kom vi fram till att vi skulle åka till Nice - och så blev det!
Jag älskar ju bildert går bara inte. Så håll ut!
Klassikern på ARN. "Det spelar ingen roll vad klockan är - någonstans i världen är klockan 22" sa en klok bartender på O'Learys på Arlanda när vi åkte till Berlin för några år sedan. Det citatet har jag använt flera gånger efteråt. Men är man på Arlanda och ska resa iväg, så hör det lite till att lyxa till det med en öl/cider/drink eller vadsomhelst. Oavsett vad klockan är.
Och vi har också en liten tradition till. På flyget dricker jag en gin och tonic och Cicki dricker en bloody mary. Oavsett vad klockan är.
För det är ju semester!
Efter cirka tre timmar närmade vi oss. Solen sken och jag kände redan när jag såg den här utsikten att jag skulle gilla staden skarpt. Hade redan positiva minnen och upplevelser härifrån, vi passerade nämligen Nice när jag, F och Hampus var på bilsemester. Det besöket var dock kort och intensivt - vi kom på kvällen, åt middag, sov, drack kaffe, åt frukost/lunch och sedan lämnade vi.
Vi hade lite löst kollat upp hur vi skulle ta oss från flygplatsen till hotellet. Vi skulle åka buss 69. När vi kom fram till busshållplatsen så visade det sig att just buss 69 hade gått ut i strejk - jo, jag tackar jag.
En snäll herre visade oss vägen till lokalbussarna som alla andra också skulle åka med och vi hoppade på, utan att veta åt vilket håll vi åkte, vart vi skulle och vad busshållplatsen kunde tänkas heta.
Till slut frågade vi (eller ja. Cicki tog mod till sig och frågade) en snäll fransos som hjälpte oss och turligt nog så var vi så nära att vi skulle hoppa av på nästa busshållplats och sedan var det ju rätt enkelt att hitta till hotellet, vars läge var helt perfekt. Nära till allt - stranden, staden, restauranger och butiker.
Allra först besökte vi stranden längs med Promenade des Anglais (där det ett par månader senare inträffade ett hemskt terrordåd med 85 döda. Så hemskt och så svårt att tänka sig)
Efter det inledde vi jakten på lunch och strosade omkring bland gator och gränder. Mysigt och fint var det överallt, så valet av restaurang blev väldigt spontant och med okej resultat.
Och efter lunchen fortsatte vi att utforska staden som var så ren och fräsch och sådär lagom stor, så man lätt kunde gå omkring. Vi hade fått lite bra tips från vår trevlige hotellreceptionist som vi kollade in, bland annat skulle vi upp till utsiktstornet på berget rakt fram.
Det var knappt 400 steg dit upp, men med solen gassande i nacken och en vinlunch i magen så kändes det ungefär som 4000 emellanåt.
Men - det var det ju alla gånger värt när vi väl kom upp. Vilken underbar utsikt över hela staden!
Efter det träningspasset så strosade vi omkring i gamla stan, bland smala gränder och mysiga små butiker och restauranger. Redan här hade staden landat i mitt hjärta. SÅ fint!
Vi hittade också ett jättemysigt torg mitt i gamla stan där vi slog oss ner på en uteservering och drack några goda drinkar.
Strosade mot hotellet igen. Säger det igen - älskar stadens litenhet. Man såg inte många taxibilar, men det behövdes inte heller eftersom man kunde ta sig till fots överallt.
Hotellet hade även "happy hour" alla dagar där de bjöd på vin och lite tilltugg helt gratis på deras mysiga innergård. Här steg betyget ytterligare för hotellet.
Hotel de flore hette det - om ni vill bo centralt, så bo här. Vi bokade ett superiorrum, för enligt alla kundbetyg så var rummen små och med smala sängar och det kändes som ett bra drag. Nu fick vi ett ganska normalt rum, större behövde det förstås inte vara för vi hängde inte så mycket på rummet. Personalen var jättetrevlig. Frukosten kanske inte top notch och städningen lite "för bra" (dvs slängde vattenflaskor etc som jag inte ville ha slängt) Men annars var det toppen - läget var liksom bäst. Och det fanns en livsmedelsbutik vägg i vägg med hotellet också.
Dag två bestämde vi oss för att ta tåget till Monaco och Monte Carlo. Det var ett äventyr i sig att köpa tågbiljetter till rätt ställe, rätt tid, med rätt tåg, helt på franska, men det fixade vi förstås, för vi är ju såna globetrotters.
De höll på att ställa i ordning för Grand Prix som skulle gå av stapeln veckan efter. Det gjorde att man missade ganska mycket av staden plus att det var svårt att ta sig fram vissa bitar då det var mycket avspärrningar och säkerhetsanordningar.
Men ner till hamnen kom vi för att kika på alla båtar.
Och vilka båtar sen!!
När vi väl hittat casinot och valt att inte gå in och vinna miljoner så besökte vi restaurangen som ligger granne med casinot: Cafe de Paris där vi istället spenderade miljoner (skoja). Inte riktigt, men där avnjöt vi en relativt superdyr lunch, men det var värd varenda cent för det var helt gudomligt gott!
Casinot i Monte Carlo.
På kvällen besökte vi den fina restaurangen Boccaccio. Då det var väntetid till att få ett bord så fick vi sätta oss i en liten lounge där de bjöd på ett glas bubbel. Något som de åländska krögarna skulle ta efter? :) (nu kanske det inte så ofta är väntetid till bord, men tja, menar ju mer själva servicegraden...)
Och vi åt skaldjur. Så mycket skaldjur tills det inte gick ner mer.
Och till efterrätt kom det en "small creme brulee". Jag vet inte om våra efterrätter var normalstora, eller om vår servitör ville be om ursäkt för att vi fick vänta rätt länge på att beställa vår mat. Han gottgjorde minsann den bristande servicen i början genom att vara supertrevlig och skojfrisk och när han gick av sitt pass så kom han och tog i hand och önskade oss en fin kväll. (vi kanske ska skicka ganska många servitörer från Åland till Boccaccio för att ta lärdom?)
Alltså. Den var bisarrt stor. Och helt fantastiskt god. Dessvärre orkade jag med ungefär 1/5 för jag var ju rätt mätt av alla skaldjur innan.
Cicki beställde någon sorts sorbet i vodka. Inte några stänk av vodka utan ganska många centiliter.
Med tanke på hur god maten var och servicen utvecklade sig så blev det här en väldigt minnesvärd middag. Så - väl värd ett besök om man gillar skaldjur!
Ja - här har ni Nice äldsta gata. Varsågod för historielektion!
Champagne o'clock.
Frankrike och riviera, sol och försommar. Klart det kräver lite jordgubbar och champagne. Det blåste snålt och var lite hårt att sitta på stenstranden, men vi hade det rätt så bra ändå. :)
Även fast vi nu var i Frankrike så hittade vi en portugisisk restaurang sista kvällen, inne i en smal gränd i gamla stan. Och maten där var så god! Mysighetsfaktorn kanske inte var lika hög, med lysrörsbelysning i taket och sådär, men servicen var det inget fel på -
- det ser man på den här bilden. Servitrisen kom och hjälpte fröken Christine med servetten. :)
Hejdå Nice! Hoppas vi snart ses igen!
Såå kär jag blev i staden! Den var ren och fin. Folket var trevligt och det var nära till allt. Maten var god, priserna varierande (man fick helt enkelt det man betalade för).
En nackdel fanns dock. Fransmännen tror att franska är världsspråket nummer 1. När vi letade restauranger så fanns det inga menyer på engelska utanför (just det som brukar locka turister till sig) utan allt var på franska. Och vi kan ingen franska. Det blev att bojkotta ganska många ställen eftersom vi inte hade en aning om vad de serverade. Men annars har jag verkligen inget negativt att påpeka. Vädret var fantastiskt, hotellet bra, vi var mätta i magen, törsten blev släckt med både vatten och vin och vi promenerade runt 20 000 steg varje dag. En toppenresa på alla sätt och vis, men det är ju ungefär som vanligt när vi reser ihop - Henriksson och Granlund är ett vinnande koncept helt enkelt! ♥
skriven
Underbar resa! Längtar till nästa äventyr!