Maja 2 år!

Tänk att vårt busfrö redan fyllt två år. Tiden går så oerhört fort, men på samma gång så har hon ju varit här för alltid. Ibland tänker jag på tiden innan och vad enkelt allt var när man skulle resa, handla eller gå till frisören. Det var ju bara att göra, emellanåt tänker jag på att man borde uppskattat det mer. Nu kräver allt väldigt mycket mer planering, inte för att det är något negativt, med tanke på vad anledningen till all planering är. :) 
 
Maja fyllde på måndagen, men vi passade på att ha "släkt"kalas på lördagen, så alla kunde vara med. Farfar kom hit från Sverige, mormor och morfar förstås, moster med familj, och sedan faddrarna Jacob och Ronja och Pernilla och Johan med barnen. 17 personer var vi totalt!
 
Det bästa med kalasförberedelserna var förstås att slicka av gräddvispen.
 
 
 
 
Om någon hade missat hur många år födelsedagsbarnet firade så hade vi löst det på ett väldigt diskret sätt. 
 
 
Några av kalasdeltagarna. Morfar, mormor, kusin Gustaf, moster, morbror K-J, guffar Jacob, Ronja och farfar. 
 
I vanlig ordning så sov födelsedagsbarnet då kalaset började, när hon vaknade var huset fullt av kakor, gäster och paket, och liten blev förstås lite förlägen, yrvaken som hon var, men - Vilken härlig dag!
 
Och bästa av allt - att kramas med sin stora idol - kusin Felicia. Kusinerna hjälpte gladeligen med att öppna paketen, skruva ihop det som skulle skruvas ihop och klistra klistermärken där de skulle klistras.
 
Medan andra passade på att sitta ner, dricka kaffe, få påtår och äta bulle. 
 
Småkusinerna Agnes och Ellen kom och kalasade. Lillebror Edvin var också med på ett litet hörn. 
 
Gummor Pernilla och guffar Johan. 
 
Kalasbullarna. Jag har ett osunt förhållande till att baka, tycker det är så himla roligt (och gott!). Gick all in och bjöd på nio sorter plus tårta. Ingen orkade med allt och faten kändes nästan orörda när kalaset var över. 
 
 
 
Världens finaste tvååring! ♥
 
Inte bara fin, utan även ett busfrö av högsta rang!
 
 
Detta år har Maja även förstått det där med paket, att det är roligt att få och att öppna! "Tii" sa hon efter varje paket, så det var bara att ge ett till då. 
 
 
Stora paket fick hon också!
 
Tårtorna. 
 
Och att blåsa ut ljusen gick som en dans.
 
Sedan var det dags för den riktiga födelsedagen som var på måndagen. Pappa F hade tagit ledigt ett par timmar från jobbet så vi kunde fira henne på morgonkvisten och klockan nio så steg vi in med ljus, sång och paket. Maja såg helt förskräckt ut, det är inte riktigt så hon är van att bli väckt. 
 
 
Men ändå. Att få en krona på huvudet och paket i sängen känns ju som en perfekt start på morgonen.
 
 
 
 
Verkar nöjd med fina möblemanget hon fick också. Äntligen en stol i perfekt storlek.
 
 
 
 
 
 
 
 
Av snälla tant Gunilla och farbror Karl-Anders, som är sommargrannar en bit bort så fick hon också paket med en rolig ritplatta.
 
 
 
 
Fyller man år så bör man få tårta till frukost. I alla fall om man frågar pappan i familjen. Den här stränga modern kanske tyckte att man kunde börja med en smörgås i alla fall, men det föll förstås inte i så god jord. Fördelen då är ju att fröken inte är jättemycket för tårta, så det blev nog en smörgås innan det var färdigt. 
 
Kalas blev det också då kompisarna Matilda, lillebror Filip och Linnéa kom (och förstås Frida och Cicci) och hälsade på. Men att få allihop på samma bild var tydligen inget jag lyckades med. 
 
Två små bustroll. 
 
 
 
Söta Linnéa.
 
 
 
Kodakmoment:
 

Lillebror Filip i mamma Fridas famn.
 
 
När alla kalas var över, tvååringen hade somnat och jag landat i soffan med ett glas vin så blev jag lite nostalgisk och började tänka tillbaka på de där långa dygnen för två år sedan, när vi kom in till bb på onsdagsmorgonen och de försökte sätta igång mig i tre dagar, men det var bara "kemiska" värkar, för så snart de tog bort medicinen så slutade det. Jag är helt säker på att Maja inte var färdigbakad där inne. Allt gick ju bra till slut och på fredagskvällen kom hon, tack och lov, även fast det inte riktigt blev som jag tänkte och hade hoppats på, men istället fick vi världens finaste bebis istället. Maken till snällare barn finns verkligen inte! 
(vill man läsa om dessa dygn kan man göra det här)
 
 
 
 
 

Kommentera här: