Färg för fingrarna
Det där med mammors tålamod får sig en helt ny dimension när man har småbarn. De vill ju förstås testa allt och ju kladdigare, desto bättre (okej, det kanske inte bara hör till småbarn. Sånt är ju kul när man är vuxen, eller ja, äldre än barn i alla fall (har hemskt svårt att kalla mig själv vuxen)).
När Maja fyllde år så fick hon bl a fingerfärg i present av Matilda och Filip (och förstås Frida och Daniel) och det var med spänning jag plockade fram vaxduk som underlag, papper och färger. Klädde in Maja och allt annat inom en stor radie med skyddsattiraljer, och så satte vi (hon) igång.
Man kan ju säga att Maja tog "fingerfärg" på ordet. Det var nog mest med färg just där - på fingrarna. Och för all del precis över all annanstans också. Men roligt var det tydligen och ett himla sjå att sanera köket och fröken efteråt.
Men - vad gör man inte för sina barn och dess konstnärliga utveckling?
