Maggio

Ett fredagstips: Veronica Maggios nya låt "Sergels torg".

Lyssna på den. Sjukt bra.

(Ja, ett jäkla bloggande nu, men sitter på färjan och har tråkigt...)

Ciao!

Fängelsesaknad

Ja, på fyra dagar tittade jag igenom tretton avsnitt på en timme stycket av "Orange is the new black" på Netflix.
Nu är säsongen slut. Och det var värsta spännande slutet!

Gaaah! Hur ska jag klara mig till 2014 innan det släpps nytt? Det är fruktansvärt länge dit och jag vill bara se mer NU!

Nåja, jag får väl sakna mina fängelsekvinnor och snällt vänta till säsong två kommer. Jag som har sånt jäkla fint tålamod...




Det tål att upprepas!

De som känner mig vet att jag inte drar mig för att klaga. Ja, vi ålänningar gör ju det i tid och otid, men jag menar i det här fallet att reklamera saker/tjänster.

Jag tror att det började när jag var på en kryssning till Åbo för snart tio år sedan. Vi skulle av naturliga skäl inte av i Åbo (eftersom vi bodde i Sverige) men ändå vaknade vi tidigt som fan av en hemsk, lång musiktrudelutt och långa informationsmeddelanden på finska om att vi snart anländer till Åbo. Helt ärligt - jag var troligen bakis, jag hade inte någon som helst glädje av att väckas av den "nyheten".
Vi klagade i informationen - fick drinkbiljetter! Jackpot!

En annan gång var när jag och min dåvarande befann oss i New York. Vi hade redan ett lite finare rum på Hilton, men upptäckte ganska fort att duschen var obrukbar. Det var inte en tillstymmelse till tryck i den. När vi (försenade) anlänt till den stora staden efter många timmars resande så ville man ganska snart springa igenom duschen och spola bort allt resdamm, men det gick inte.
Vi klagade - blev uppgraderade till juniorsvit. Tack och bock!

Senaste månaden har jag klagat, eller reklamerat två saker (har jag en gång börjat är det svårt att få stopp på mig). Först Shell i Italien. Automaten på en söndagsstängd mack i lilla Tolmezzo snodde helt enkelt 50€ av oss utan att vi fick någon soppa. Inte mycket pengar, men det är ju ändå inget jag vill bjuda Shell på (i alla fall inte efter alla år som jag slitit för alla stationer i Sverige utan ens ett öre rabatt)
Jag tog hjälp av en barndomsvän och knåpade ihop ett brev på ren italienska. Mejlade alla möjliga adresser jag hittade på deras hemsida och bifogade bilder och hela baletten.
Häromdagen fick jag svar av fru Porro (ja, hon hette så) att jag skulle skicka kvittot till henne, berätta vad jag lagt ut i porto och så skulle de sätta in pengarna på mitt konto. Pronto! Se där!

Och senaste och sista gången - i helgen var jag på Åhléns i Solna. Hittade skönaste träningsbyxorna ever som jag köpte. I onsdags skulle jag inviga dem men noterade när jag anlände till gymmet att det var en reva på ena benet, inte rakt igenom, men ändå som en maska hade gått - inget jag ville lägga ut pengar på om man säger så.
Jag fotade byxor och kvitto och hela faderullan, och mejlade kundservice.
Idag fick jag svar: Dessvärre var just denna modell slut, men de kunde skicka ett par liknande om jag ville det. De gamla kunde jag behålla och så hoppades den snälla tjejen att jag skulle fortsätta vara kund hos dem. Ja, Åhléns - med denna behandling är jag dig alltid trogen!

Ja, folk må tycka att jag är klagig, men jag är inte gjord av pengar. Jag vill inte lägga ut pengar på något som är trasigt eller något som bara är dåligt. Inte slänga pengarna i sjön helt enkelt. Så - klaga mer! Inte på hela, klanderfria saker, men om du som konsument inte är nöjd så måste du ju säga till. Annars får du för alltid tiga.

Ja, det var det jag ville säga med dessa få rader. :-)

Ha en fin helg - det tänker jag ha!