Alicante

Enligt tradition så var det dags för mig och fina Cicki att dra iväg på en liten semester som vi gjort i några år nu. En av de bästa traditionerna faktiskt. Ett bättre resesällskap finns baske mig inte. Vi har det så otroligt bra och fint på våra resor så man vill sätta igång och planera nästa direkt när man kommit hem. Och vad bilderna anbelangar så promenerar vi och ser fina ställen, dricker sangria och äter mat. I Spanien äter vi gärna risotto eller padrones. 
 
Vi mötte upp på Arlanda eftersom vi för ovanlighetens skull skulle flyga på kvällen. Tidigare år har vi stigit upp mitt i natten i Hägersten för att ta ett flyg sådär runt 7-tiden på morgonen, så detta år kändes det helt okej med den där ölen/cidern/vinet man av traditionella skäl ska dricka på Arlanda. 
 
 
 
Och ombord ska det drickas gin tonic med snacks. Mina alldeles egna snacks! Cicki är en såndär grönsaksdrickare och dricker bloody Mary.
 
Skål! Äntligen på väg!
 
 
Och fram kom vi. Mitt i natten. Fick bli taxi till hotellet som låg mitt i Alicante. Vi bodde på Hospes Amerigo som är ett femstjärnigt hotell. Väldigt snyggt och stiligt, men förstås avsaknad av ordentlig toalett. Duschen var belägen liksom i hallen. Myyycket märkligt, men det är ju så det är nuförtiden. 
 
 
Efter en god natts sömn och hotellfrukost så tog vi en tur på stan. Mulet denna första dag, men det gjorde inte så mycket. Vi var ner till hamnen och kikade på båtar...
 
...passerade pirer och njöt av utsikten...
 
 
...och tog en repa på en folktom strand. 
 
Vi avklarade den stora kulturella delen då också och besökte Santa Barbara. Det är en av Europas äldsta medeltida fästningar ligger på en bergstopp och vakar över Alicante. Som sig bör så finns här kanoner, fängelsehålor, vallgrav och en massa annat som hör medeltiden till. Och förutom att man kan lära sig mer om Alicantes historia, så bjuds man också en fantastisk utsikt över Alicante härifrån (166 meter över havet). 
 
 
 
 
 
 
 
Efter den vandringen var det ÄNTLIGEN dags för första lunchen (läs: sangrian) och vi klämde ner en himla massa goda tapas. 
 
 
När vi var mätta i magen tog vi en liten paussiesta och utforskade hotellets bekvämligheter. Som poolen på taket med härlig utsikt över staden.
 
 
Här fanns också bastu med utförliga instruktioner hur man gör det. Badar bastu alltså. Miss Carfer guidar dig till den bästa bastuupplevelsen.
 
 
Innan det var dags för mat igen. Besökte ett fisk- och skaldjursställe som vi blev rekommenderade från hotellet. Förutom att vi var omgärdade av svenskar (vilket för övrigt inte var så himla vanligt, visst att det fanns mycket turister, men det var även mycket spanska turister, eller ortsbor, eller ja, andra spansktalande personer så det kändes inte sådär urturistigt som andra ställen kan göra. Guldstjärna för det) så var det ett himla fint ställe med så god mat och väldigt trevlig personal. 
 
Och risotton! TO DIE FOR! Alltså, det var troligen den godaste risotton jag nånsin ätit. Har ni vägarna förbi så rekommenderar jag er att gå hit. Stället heter La Taberna del Gourmet.
 
Vi körde lyxfrukost på hotellet för en tjuga per dag. Men då fick vi förstås cava till frukten också, så det var det ju lätt värt. 
 
Dag två fortsatte vi vårt strosande genom staden men gick åt andra hållet och hittade härliga gator i gamla stan som passade oss lika bra som barnen. 
 
 
 
Strosandet inkluderar förstås paus med *tadaa* sangria och padrones. 
 
 
Sangria på hotellet takbar. 
 
 
Och sangria på ett ställe längs restaurangstråken.
 
Strandpromenaden. En hel del folk men inte så mycket försäljningsstånd som jag trodde. Överlag var det inte så mycket sånt. I gamla stan, längs alla gamla gränder saknade jag liv och rörelse, små souvenirbutiker och restauranger som är i så många andra städer. 
 
På en överfull strand lyckades vi haffa två solstolar och strandvakten tyckte vi hade en himla tur. Det tyckte vi också, här var vi parkerade hela dagen och njöt (och brände mig på smalbenen, aj aj)
 
Tog endast paus för - gissa vad!? - JO SANGRIA! Och padrones. Och lite annat. 
 
Det här hotellet bodde vi på Hospes Amerigo. Väldigt fint! Ligger centralt både till stan och mot stranden. 
 
 
Oj, nämen ingen risotto? Och ingen sangria? Nej, här hamnade vi på en restauranggata där de hade den här fina fisktallriken inklusive en flaska vin för två personer. Pris - endast 28€. Det lät för bra för att inte testa på. Och visst var det prisvärt och gott! Vi vet förstås inte riktigt vilka fiskar vi åt, eftersom personalen inte kunde något annat språk än spanska och fiskspanskan är inte vår starka sida, men några bitar kunde vi identifiera.
 
 
Och efter en sån vild middag så fick vi ju stilla vårt sangriabehov på en annan bar. 
 
Sista hela dagen i Alicante. Lika tråkigt som alltid, men vi passade på att njuta även idag, mina brända smalben var inte jätteförtjusta, men med SPF 50 och ben under parasollskugga så gick det okej. Vi äventyrade till det genom att åka tåg till nästa stora strand - San Juan där det var väldigt mycket lugnare än stranden mitt i staden. Och sanden var så finkornig att den hade man ungefär överallt, men det var det värt. 
 
 
 
Näh! Så otippad sista middag. Sangria och risotto. Man kanske skulle tro att det inte är perfekt kombo, men det är det. Faktiskt!
 
Sista stunden innan vi packade ihop oss och åkte till flygplatsen igen. Ljuvliga stad. Ljuvliga land!
 
Leendet ni ser är absolut inget naturligt sådant, utan helt påklistrat, för inte fan var det roligt att stå där och vänta på att få boarda. Vi ville ju vara kvar, oavsett hur brända smalben jag hade!
 
HÄR har vi den riktigt känslan. Landa på Arlanda och vänta vid bagagebanden. Det är det TRÖKIGASTE på hela resan. 
 
Alicante får:
     
 
Plus: Lagom stor stad, lätt att ta sig omkring till fots. Nära till strand och hamn. Nära till allt. Inte så utrikesturistigt, dvs att man hör bara andra språk. Härliga människor, god mat och god dryck. Plus att jag hade med mig bästa sällskapet, men det är ju plus oavsett vart man åker. 
 
Minus: Lite för lite aktiviteter i gamla stan. Där får det gärna vara lite småturistigt, men massor av små restauranger och souvenirbutiker - liv och rörelse helt enkelt. 
 
 
 

Gran Canaria

I mellandagarna och över nyår var till på resa till Gran Canaria. Helt passligt att åka iväg från mörkret och få lite sol och värme på näsan.
 
Såklart så blåste det halvt storm den dagen vi skulle åka och Rosella hade ställt in sina avgångar. Eckerö brukar vara lite modigare, men efter kontakt med dem så kunde de såklart inte garantera att de skulle gå ut trots att planerna såg så ut. Så - vi tog det säkra före det osäkra och åkte med Amorella direkt till Stockholm. Det innebar också att vi åkte fyra timmar tidigare hemifrån än vad jag planerat, så det blev en himla fart på packning och att komma i väg. 
 
 
Maja hann inte ens få på sig en ren tröja innan vi åkte, men en glass hann hon i alla fall få på Skarven. 
 
Vi gungade över ett blåsigt Ålands hav, det var faktiskt inte ens roligt att åka med de "stora" färjorna och jag var glad när vi väl kom i land i Stockholm. Vi skjutsade hem Hampus som firat jul hos oss och for vidare till Arlanda med all packning innan F for och parkerade bilen nånstans långt bort. Bodde på Clarion på ARN så det var nära och bra på morgonen när vi skulle iväg tidigt. 
 
Klockan ringde runt 5 och jag kände mig så hemsk så väckte upp en djupt sovande tvååring. Ja, det var ju inte kul att väcka F heller, men han fattade ju att han måste upp på ett annat sätt än Maja.
 
Flygplanet var spännande och kul tyckte Maja och gillade fönstret så hon kunde titta ut på alla väskor som lastades på. 
 
 
Tröttmössa och pappa, men hallå! VI ÄR PÅ SEMESTER!
 
Vi hann knappt lyfta innan fröken somnade och sov så här på min arm i två timmar. 
 
Flygresan på sex timmar gick oväntat bra. Maja sov först i två, sedan vaken i fyra. Roade sig med att slänga kritor omkring sig, eller så tittade hon på film på sin platta. Kan vara världens bästa uppfinning och jag var så himla glad att Netflix numera kan erbjuda serier offline, så Maja hade ett urval att se på.
Kusinerna John och Linnea passade på att åka på bagagevagnarna när vi kom fram. 
 
Premiärtur med buss också. Mycket spännande tyckte fröken. Jag tyckte mest det var obehagligt att Maja satt utan bälte, men som tur var gick allt fint.
 
Framme i lägenheten som var perfekt placerad. Vi hade utsikt både över poolområdet (som synes) och havet där bakom. Nära till frukosten och receptionen. Perfekt helt enkelt. 
 
Maja vart ju dunderförkyld dagen innan vi skulle åka och aptiten var något som tydligen stannade hemma, för hon åt som en kråka hela tiden. Här beställdes potatismos och korv. Först var jag lite orolig att korv betyder nån spansk kryddstark variant, men sen kom jag på att vi var på charter och 95% av människorna var från Skandinavien, och såklart var det vanlig körv. 
 
 
Pga förkylningen vaknade Maja och kräktes på natten. Inget farligare än slem men det blev ändå hat-dusch och ny pyjamas och sova mellan mamma och pappa en stund. 
 
Sen började det arta sig med semesterfeelingen. Maja hängde vid poolen och gillade det skarpt! Själv försökte jag få lite solstrålar på min vinterblekfeta kropp medan Maja röjde omkring.
 
Är man i Spanien krävs ett glas caca alla dagar. 
 
Flickan och havet.
 
 
 
 
Eftersom hela familjen kroknade i förkylning och fadern allra mest med både förkylning och feber, så började jag med självmedicinering på morgonen. 
 
 
Vi bodde i ett litet område som bara hade ett naturapotek. Det gör inte mycket för en febrig Fredrik och förkyld Marina, men hade hört att grannområdet hade ett riktigt apotek som jag tog med mig Maja till. Jag tänkte att det skulle vara en liten promenad på sisådär 20 minuter, men vi gick i 1½ timme innan det gröna blinkande korset uppenbarade sig. Jag kände att jag kom till himlen, för själv var jag rätt förkyld också, så att dra på en vagn i solen gjorde ju inte underverk för hälsan direkt, men det lättade efter intag av lite ibuprofen. 
 
 
Eftersom vi gått så länge så började det bli lunchtid. Vi stannade kvar i grannbyn och delade på en pizza. Sen tog vi taxi tillbaka, som tog fem minuter på motorväg. Tänk om jag hade vetat det innan, då hade det nog blivit taxi båda vägar. Men - dagliga motionen avklarad. 
 
 
Nyårsaftonsmorgon och den började med bubbel till frukosten! En start helt i min smak!
 
Någon fick öva att gå i trappor den här resan och hon kunde ju såklart "själv" hela tiden, och efter en vecka var hon en fena både att gå upp och ner. 
 
Och något som också var populärt var att få hänga med kusinerna och idolen Linnea. 
 
 
Här hälsade vi på vid farfars hotellpool som låg granne med vårt lägenhetshotell.
 
Och var ute på lite djupare vatten. 
 
Bamse alltså. Hon ville så gärna gå fram och krama, men vågade inte riktigt...
 
Eftersom pappa F låg med 40-graders feber och yrade, så stannade han hemma från nyårsfirandet. Själv hade jag tappat både smak- och luktsinne och var rätt tjock i huvudet av all förkylning. Maja likaså, men hennes tempo höll förstås vanlig takt. Här är vi i alla fall klara för nyårssupé. 
 
Hela gänget, utom pappa F. Så tråkigt att han inte kunde vara med. 
 
PARTY!
 
Kusin John var också taggad för nyårsfest!
 
Underhållning på scenen hela kvällen. Maja underhöll mest, men nerifrån dansgolvet. 
 
 
 
Men - orken och humöret tröt till slut och vid 21:30 var vi båda slagna hjältar och avslutade nyårsfirandet och gick hem till sjukstugan. Ritade en stund innan Maja somnade. Själv såg jag direktsändningen från tolvslaget från Skansen och hade krypit ner i sängen innan tolvslaget på Kanarieöarna. Snopet, men så kan det bli. 
 
 
Första bilden 2017 gick dock inte av för hackor. Klockan 8 steg vi upp och åt frukost med resten av gänget och värre utsikt kan man vakna till. 
 
 
 
 
 
Dag två på 2017 hade pappa F vaknat ur feberdimmorna och var på benen igen. Halleluja!
 
Hälsofrukosten. Smörgås med nutella. Någon form av napolitanas. Och färsk frukt. Sätter bra grund för dagen. 
 
 
Världens finaste unge! ♥
 
Denna dag stod ett besök till Palmitos park på agendan. Jag är lite emot djurparker, för gillar inte djur i bur. Men följde förstås med. Och måste ju erkänna att jag var lite imponerad över att se surikater, sköldpaddor, krokodiler, kängurur och delfiner ändå, fast det gjorde lite ont i hjärtat att de var där och inte i sin naturliga miljö. 
 
 
 
 
 
 
 
Fågelshow.
 
 
 
 
 
Maja somnade förstås lagom till delfinshowen, så hon missade den. Köpte dock en liten mjukisdelfin till henne som kompensation. Hon kallar den för "fisk".
 
 
 
Och en drygt en meter lång apa som heter Bongo fick också följa med hem. 
 
Är glad så länge dessa inte dyker upp vid simstranden på stugan.
 
Vi hade hyrbil denna dag också och tog en tur runt holmen efter besöket på djurparken. Maja hade fått en slant av mormor och morfar att köpa sig något fint för och det blev en docka av Netflix-favoriten Pocoyo, som dessutom spelar en gonattvisa och lyser samtidigt.  
 
 
 
 ♥♥♥
 
Det var inte bara en som frågade om Maja och Linnea var syskon under denna vecka, men helt förståeligt för de är ganska lika. Två glada busfrön med lika yviga blonda lockar. 
 
Sista morgonen. Vi hade femtio meter till havet och ändå hade jag inte varit dit på hela veckan, så efter frukosten gick vi en sväng för att känna på Atlantens vatten.
 
 
 
 
 
 
 
Och passade också på att hänga vid poolen en sista stund innan vi packade det sista och åkte hem. 
 
Fick göra det bästa av väntan på att bussen skulle komma. 
 
"Man var ju nykter imorse, men nu börjar det ordna upp sig!"
 
Vi landade kl 22 på Arlanda, till ett vinterlandskap och till trettio graders skillnad. Från +22 till -12 på några timmar. Själv halkade jag omkring med lätta tygskor och sommarjacka, men glad att jag hade ombyte i bilen sen. 
 
 
 
Morgonen efter körde vi hem i snöyra och -10. Kontrasternas kontraster. Det var så sjukt skönt att få komma hem till uppvärmt hus (tack mamma och pappa för att ni tagit hand om kattorna och värmt upp huset inför hemkomsten), få ordning på sovrutiner och maten igen. Det tog förstås bara ett par dagar innan vi alla hamnade på magsjukan, men det är sånt man får räkna med. 
 
Summa sumarum så ska jag säga att jag gjorde veckan till något riktigt bra. Jag passade på att njuta så mycket av solen och värmen som jag bara kunde trots sjukdomar och tråkigheter. Åt gott, drack gott och umgicks helt lagom mycket med Fs familj. Det var ett avbrott som var välkommet och otroligt behövligt mitt i vintern. 
 
 
 
 

Tatueringshelg

 I så många år som Cicki och jag pratat om att tatuera oss. En sån där kompistatuering. Cicki var den första vännen jag fick efter jag flyttade till Stockholm. Vi lärde känna varandra i oktober 2003 ungefär då hon började jobba på samma jobb som mig. Först tänkte jag att hon var en sån där riktigt cool tjej som förmodligen inte alls skulle vilja hänga med en lantlolla som mig. Och i början så hängde vi väl inte sådär jättemycket, mest på jobbet och aktiviteterna vi hade med jobbet utanför jobbet. Men jag gillade henne från första stund. En riktigt skön pingla liksom. 
När jag slutade jobba på if 2005 började vi hänga på riktigt. Och sen dess räknar jag henne som en av mina absoluta favoritpersoner. Vi är olika på många sätt (musiksmak, killsmak osv osv) men vi kompletterar varandra på nåt bra sätt. 
 
Så - vi började prata om att vi skulle göra likadana tatueringar. Funderade lite på vad vi skulle kunna hitta på och fastnade där. I några år. Sen - sakta men säkert så började en tanke forma sig och när en sa en sak, så sa vi båda JA och sen kunde vi spinna vidare och mitt i allt föll allt bara på plats! Efter vi bestämt oss så sög vi på karamellen ytterligare en tid - ja, man måste ju vara säker på sin sak, den ska ju ändå sitta där forever and ever. Men i början av hösten så tyckte vi tiden var mogen och bokade tid hos en tatuerare i Stockholm. Ja, det var ju en djungel i sig, men fina Anna hade hittat en tatuerare som hon gick till lite innan oss och rekommenderade henne varmt och då bestämde vi oss för att gå till samma. Elina på Porky Royale.
 
 
 
 
Vi måste ju dokumentera våra otatuerade armar innan förstås. Glada i hågen och förväntansfulla!
 
 
 
 
 
 
 
 Medan Cicki låg under nålen så passade jag på att kika runt lite i studion. Det är så intressant med tatuerare, de har alltid lite speciella ställen kan jag tycka. I denna var det mycket uppstoppade djur som de sålde, och en hel hög med smycken av olika djurdelar. Kanske ett par örhängen med spindlar i en liten kula? Eller med små fågelben? 
 
 
 
 
 Kanske man kände för en gulfärgad kanin? Eller en tvättbjörn iklädd hoodie och vapen? 
 
 
 Eller för all del ett par söta rådjur med guldkedja..
 
 
 
Sen var det min tur!
 
 
 
NYGADDAD! Alltså, det ger nästan ett litet rus att tatuera sig. Jag älskar ljudet av tatueringsnålen och jag gillar den där speciella smärtan också. Man vill liksom ha mer och mer och mer!
När man dessutom blir sådär sjukt nöjd, så känns det också så himla fint, det är ju inte att sudda ut och göra om direkt..
 
 
 
 "det är som mareld i havet, som allhelgonafrost"
Sista textraden ur fantastiska Lars Winnerbäcks "Mareld"
 
Efter vårt äventyr och lite lunch så tyckte vi att vi behövde fira med bubbel på hotellrummet innan det var dags för god middag. 
 
 
 
 
 
 
Middagen intogs på Blasieholmen och på B.A.R som är en fisk- och skaldjursrestaurang. SJUKT gott! Men åt en så stor förrätt att jag knappt orkade med huvudrätten sen. Så trist alltså. Varför ska man bli mätt? 
Jamen ni ser ju vilken underbar förrätt!
 
 
 Och varmrätten gick inte av för hackor den heller. Torsk och tonfisk, med en massa mumsiga tillbehör. 
 
 
 
 Avslutade denna superba dag med en drink i hotellbaren, där vi däremot var med om en ganska obehaglig upplevelse. Hade köpt lite rostad majs och mitt i allt bet Cicki i något hårt och när hon spottade ut det så var det en rejäl bit glas!! Dessutom hade hon bitit sönder, så hon spottade ut små glasbitar. YTTERST obehagligt! No more majs för den baren och vi fick en drink som plåster på såren (och därefter också en middag i samma restaurang. Vi hoppas den är glasfri, i alla fall där det inte ska vara glas..)
 
 
 
 Kompensationsdrinken innehöll jalapeños. Man ska prova nya saker har jag hört. Den var i alla fall riktigt god.
 
 
 
 
 
 
Sedan avslutade jag helgen där jag började mitt liv i Sverige, nämligen med ett besök på Klövervägen i Solna med uppställd Lasse. Det var inte igår kan jag säga. 
 
 
 
 Resultatet av tatueringen då den nästan läkt klart (på en spännig arm...) Så jäkla tjusigt alltså.