Alicante

Enligt tradition så var det dags för mig och fina Cicki att dra iväg på en liten semester som vi gjort i några år nu. En av de bästa traditionerna faktiskt. Ett bättre resesällskap finns baske mig inte. Vi har det så otroligt bra och fint på våra resor så man vill sätta igång och planera nästa direkt när man kommit hem. Och vad bilderna anbelangar så promenerar vi och ser fina ställen, dricker sangria och äter mat. I Spanien äter vi gärna risotto eller padrones. 
 
Vi mötte upp på Arlanda eftersom vi för ovanlighetens skull skulle flyga på kvällen. Tidigare år har vi stigit upp mitt i natten i Hägersten för att ta ett flyg sådär runt 7-tiden på morgonen, så detta år kändes det helt okej med den där ölen/cidern/vinet man av traditionella skäl ska dricka på Arlanda. 
 
 
 
Och ombord ska det drickas gin tonic med snacks. Mina alldeles egna snacks! Cicki är en såndär grönsaksdrickare och dricker bloody Mary.
 
Skål! Äntligen på väg!
 
 
Och fram kom vi. Mitt i natten. Fick bli taxi till hotellet som låg mitt i Alicante. Vi bodde på Hospes Amerigo som är ett femstjärnigt hotell. Väldigt snyggt och stiligt, men förstås avsaknad av ordentlig toalett. Duschen var belägen liksom i hallen. Myyycket märkligt, men det är ju så det är nuförtiden. 
 
 
Efter en god natts sömn och hotellfrukost så tog vi en tur på stan. Mulet denna första dag, men det gjorde inte så mycket. Vi var ner till hamnen och kikade på båtar...
 
...passerade pirer och njöt av utsikten...
 
 
...och tog en repa på en folktom strand. 
 
Vi avklarade den stora kulturella delen då också och besökte Santa Barbara. Det är en av Europas äldsta medeltida fästningar ligger på en bergstopp och vakar över Alicante. Som sig bör så finns här kanoner, fängelsehålor, vallgrav och en massa annat som hör medeltiden till. Och förutom att man kan lära sig mer om Alicantes historia, så bjuds man också en fantastisk utsikt över Alicante härifrån (166 meter över havet). 
 
 
 
 
 
 
 
Efter den vandringen var det ÄNTLIGEN dags för första lunchen (läs: sangrian) och vi klämde ner en himla massa goda tapas. 
 
 
När vi var mätta i magen tog vi en liten paussiesta och utforskade hotellets bekvämligheter. Som poolen på taket med härlig utsikt över staden.
 
 
Här fanns också bastu med utförliga instruktioner hur man gör det. Badar bastu alltså. Miss Carfer guidar dig till den bästa bastuupplevelsen.
 
 
Innan det var dags för mat igen. Besökte ett fisk- och skaldjursställe som vi blev rekommenderade från hotellet. Förutom att vi var omgärdade av svenskar (vilket för övrigt inte var så himla vanligt, visst att det fanns mycket turister, men det var även mycket spanska turister, eller ortsbor, eller ja, andra spansktalande personer så det kändes inte sådär urturistigt som andra ställen kan göra. Guldstjärna för det) så var det ett himla fint ställe med så god mat och väldigt trevlig personal. 
 
Och risotton! TO DIE FOR! Alltså, det var troligen den godaste risotton jag nånsin ätit. Har ni vägarna förbi så rekommenderar jag er att gå hit. Stället heter La Taberna del Gourmet.
 
Vi körde lyxfrukost på hotellet för en tjuga per dag. Men då fick vi förstås cava till frukten också, så det var det ju lätt värt. 
 
Dag två fortsatte vi vårt strosande genom staden men gick åt andra hållet och hittade härliga gator i gamla stan som passade oss lika bra som barnen. 
 
 
 
Strosandet inkluderar förstås paus med *tadaa* sangria och padrones. 
 
 
Sangria på hotellet takbar. 
 
 
Och sangria på ett ställe längs restaurangstråken.
 
Strandpromenaden. En hel del folk men inte så mycket försäljningsstånd som jag trodde. Överlag var det inte så mycket sånt. I gamla stan, längs alla gamla gränder saknade jag liv och rörelse, små souvenirbutiker och restauranger som är i så många andra städer. 
 
På en överfull strand lyckades vi haffa två solstolar och strandvakten tyckte vi hade en himla tur. Det tyckte vi också, här var vi parkerade hela dagen och njöt (och brände mig på smalbenen, aj aj)
 
Tog endast paus för - gissa vad!? - JO SANGRIA! Och padrones. Och lite annat. 
 
Det här hotellet bodde vi på Hospes Amerigo. Väldigt fint! Ligger centralt både till stan och mot stranden. 
 
 
Oj, nämen ingen risotto? Och ingen sangria? Nej, här hamnade vi på en restauranggata där de hade den här fina fisktallriken inklusive en flaska vin för två personer. Pris - endast 28€. Det lät för bra för att inte testa på. Och visst var det prisvärt och gott! Vi vet förstås inte riktigt vilka fiskar vi åt, eftersom personalen inte kunde något annat språk än spanska och fiskspanskan är inte vår starka sida, men några bitar kunde vi identifiera.
 
 
Och efter en sån vild middag så fick vi ju stilla vårt sangriabehov på en annan bar. 
 
Sista hela dagen i Alicante. Lika tråkigt som alltid, men vi passade på att njuta även idag, mina brända smalben var inte jätteförtjusta, men med SPF 50 och ben under parasollskugga så gick det okej. Vi äventyrade till det genom att åka tåg till nästa stora strand - San Juan där det var väldigt mycket lugnare än stranden mitt i staden. Och sanden var så finkornig att den hade man ungefär överallt, men det var det värt. 
 
 
 
Näh! Så otippad sista middag. Sangria och risotto. Man kanske skulle tro att det inte är perfekt kombo, men det är det. Faktiskt!
 
Sista stunden innan vi packade ihop oss och åkte till flygplatsen igen. Ljuvliga stad. Ljuvliga land!
 
Leendet ni ser är absolut inget naturligt sådant, utan helt påklistrat, för inte fan var det roligt att stå där och vänta på att få boarda. Vi ville ju vara kvar, oavsett hur brända smalben jag hade!
 
HÄR har vi den riktigt känslan. Landa på Arlanda och vänta vid bagagebanden. Det är det TRÖKIGASTE på hela resan. 
 
Alicante får:
     
 
Plus: Lagom stor stad, lätt att ta sig omkring till fots. Nära till strand och hamn. Nära till allt. Inte så utrikesturistigt, dvs att man hör bara andra språk. Härliga människor, god mat och god dryck. Plus att jag hade med mig bästa sällskapet, men det är ju plus oavsett vart man åker. 
 
Minus: Lite för lite aktiviteter i gamla stan. Där får det gärna vara lite småturistigt, men massor av små restauranger och souvenirbutiker - liv och rörelse helt enkelt. 
 
 
 

Tatueringshelg

 I så många år som Cicki och jag pratat om att tatuera oss. En sån där kompistatuering. Cicki var den första vännen jag fick efter jag flyttade till Stockholm. Vi lärde känna varandra i oktober 2003 ungefär då hon började jobba på samma jobb som mig. Först tänkte jag att hon var en sån där riktigt cool tjej som förmodligen inte alls skulle vilja hänga med en lantlolla som mig. Och i början så hängde vi väl inte sådär jättemycket, mest på jobbet och aktiviteterna vi hade med jobbet utanför jobbet. Men jag gillade henne från första stund. En riktigt skön pingla liksom. 
När jag slutade jobba på if 2005 började vi hänga på riktigt. Och sen dess räknar jag henne som en av mina absoluta favoritpersoner. Vi är olika på många sätt (musiksmak, killsmak osv osv) men vi kompletterar varandra på nåt bra sätt. 
 
Så - vi började prata om att vi skulle göra likadana tatueringar. Funderade lite på vad vi skulle kunna hitta på och fastnade där. I några år. Sen - sakta men säkert så började en tanke forma sig och när en sa en sak, så sa vi båda JA och sen kunde vi spinna vidare och mitt i allt föll allt bara på plats! Efter vi bestämt oss så sög vi på karamellen ytterligare en tid - ja, man måste ju vara säker på sin sak, den ska ju ändå sitta där forever and ever. Men i början av hösten så tyckte vi tiden var mogen och bokade tid hos en tatuerare i Stockholm. Ja, det var ju en djungel i sig, men fina Anna hade hittat en tatuerare som hon gick till lite innan oss och rekommenderade henne varmt och då bestämde vi oss för att gå till samma. Elina på Porky Royale.
 
 
 
 
Vi måste ju dokumentera våra otatuerade armar innan förstås. Glada i hågen och förväntansfulla!
 
 
 
 
 
 
 
 Medan Cicki låg under nålen så passade jag på att kika runt lite i studion. Det är så intressant med tatuerare, de har alltid lite speciella ställen kan jag tycka. I denna var det mycket uppstoppade djur som de sålde, och en hel hög med smycken av olika djurdelar. Kanske ett par örhängen med spindlar i en liten kula? Eller med små fågelben? 
 
 
 
 
 Kanske man kände för en gulfärgad kanin? Eller en tvättbjörn iklädd hoodie och vapen? 
 
 
 Eller för all del ett par söta rådjur med guldkedja..
 
 
 
Sen var det min tur!
 
 
 
NYGADDAD! Alltså, det ger nästan ett litet rus att tatuera sig. Jag älskar ljudet av tatueringsnålen och jag gillar den där speciella smärtan också. Man vill liksom ha mer och mer och mer!
När man dessutom blir sådär sjukt nöjd, så känns det också så himla fint, det är ju inte att sudda ut och göra om direkt..
 
 
 
 "det är som mareld i havet, som allhelgonafrost"
Sista textraden ur fantastiska Lars Winnerbäcks "Mareld"
 
Efter vårt äventyr och lite lunch så tyckte vi att vi behövde fira med bubbel på hotellrummet innan det var dags för god middag. 
 
 
 
 
 
 
Middagen intogs på Blasieholmen och på B.A.R som är en fisk- och skaldjursrestaurang. SJUKT gott! Men åt en så stor förrätt att jag knappt orkade med huvudrätten sen. Så trist alltså. Varför ska man bli mätt? 
Jamen ni ser ju vilken underbar förrätt!
 
 
 Och varmrätten gick inte av för hackor den heller. Torsk och tonfisk, med en massa mumsiga tillbehör. 
 
 
 
 Avslutade denna superba dag med en drink i hotellbaren, där vi däremot var med om en ganska obehaglig upplevelse. Hade köpt lite rostad majs och mitt i allt bet Cicki i något hårt och när hon spottade ut det så var det en rejäl bit glas!! Dessutom hade hon bitit sönder, så hon spottade ut små glasbitar. YTTERST obehagligt! No more majs för den baren och vi fick en drink som plåster på såren (och därefter också en middag i samma restaurang. Vi hoppas den är glasfri, i alla fall där det inte ska vara glas..)
 
 
 
 Kompensationsdrinken innehöll jalapeños. Man ska prova nya saker har jag hört. Den var i alla fall riktigt god.
 
 
 
 
 
 
Sedan avslutade jag helgen där jag började mitt liv i Sverige, nämligen med ett besök på Klövervägen i Solna med uppställd Lasse. Det var inte igår kan jag säga. 
 
 
 
 Resultatet av tatueringen då den nästan läkt klart (på en spännig arm...) Så jäkla tjusigt alltså. 
 
 
 

Kilskär

Ack ljuva Kilskär! Vi har pratat och planerat för en Kilskärshelg sedan i våras. Först skulle den bli i september, men då kom svärfars flytt emellan och vi fick gott flytta på den. Istället blev den sista helgen i oktober, och det var ju inte så pjåkigt det heller. Det är ju så mysigt där när det är mörkt och höst också. Dessutom ett helt legitimt skäl att provsmaka årets Blossa-glögg (som för övrigt inte blev någon favorit). Utöver det åt vi makalöst gott och hade himla fint hela helgen. 
 
När jag kom fram på fredagskvällen mötte Anna, Gustav och Marcus mig med en grogg (!) och efter det blev det lite spel och öl, sådär hemtrevligt och mysigt liksom. Som det ska vara.
 
 
 
Piggelin (jag) vaknade först. (kan eventuellt förklaras med att jag gick på åländsk tid och låg en timme före) Satte mig i t-shirt och pyjamasbyxor ute på trappen och njöt av solen. Helt sjukt att man kan sitta ute i tisha klockan nio i slutet av oktober utan att frysa!
 
Det blåste rätt bra, men hela viken låg i lä så det var helt ljuvligt väder. 
 
Så ljuvligt att vi passade på med eftermiddagsbubbel ute på bryggan. 
 
 
Och efter det blev det bastu. Dock inget dopp i havet pga förkylningar och väldigt utvatten så vi hade fått springa så långt innan vi ens hade kunnat doppa oss. Men en hink med havsvatten fick följa med till bastun och vi slängde lite friskhet över oss istället. Blev pigga som små ärtiga nyponrosor. 
 
 
 
Och middagen sen. Alltså - antipasto. Charkuterier. Ostar. Oliver. Bröd. Vin. Det här är banne mig drömbilden för en riktigt jävla god middag. Jag åt så jag inte fick ner ett uns basilika till, men önskade att jag aldrig skulle bli mätt för det var så gott gott gott!
 
Och sällskapet var inte så pjåkigt det heller. ♥
 
Det var ju inte med iver man lämnade det här kan jag säga, men verkligheten knackade på och det var bara att packa ihop och åka hemåt efter frukost och stugstäd.