2017 del 1

JANUARI
 
Vi började året på Gran Canaria där vi firade nyåret med delar av Fs familj. Det var otroligt välbehövligt med en paus och att få tanka d-vitamin till max. Hela familjen var krassliga under resan, F var värst och låg i 40 graders feber på nyårsafton. Jag var inte så kry heller men var iväg och firade en stund i alla fall. Utöver det försökte jag ha en så bra resa som möjligt och det gick rätt bra. 

(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
Vi kom hem till årets kyla, -12 när vi landade på Arlanda. Sån sjuk kontrast, jag gick i tunna sommarskor och utan vettig jacka... 
 
I mitten av januari så kom årets sorgligaste - F och jag bestämde oss för att separera. Det var en väldigt tung tid efter det. Sorgen över att det inte blev som vi ville låg som en tjock filt över mig ett bra tag. F fick tag i en lägenhet i stan ganska omgående och allt blev ännu mer verkligt. 
I slutet av januari sov han första natten i stan och sen var vi helt enkelt bara fyra flickor (två människor och två pälsbollar) kvar på Tallbacka. 
 
FEBRUARI
 
Försökte hitta lite nya rutiner i vårt nya liv utan F här hemma. Jag var väldigt sorgsen. Grät mycket. Men inte när M såg. Något man bearbetat och funderat, vridit och vänt på under flera år blir ändå jobbigt när man väl bestämmer sig och det sker. Det blir så definitivt. Men ändå inte mindre sorgligt.
 
I mitten av februari hade M sin första pappahelg. Det var på ett sätt så himla jobbigt, den nya verkligheten på nåt sätt. Men på samma gång skönt. Skönt på det sättet att jag vet att jag har tid för mig själv på ett annat sätt. Tidigare var jag så låst, trots att vi var två. 
 
(null)
 
Jag var iväg till Uppsala med Katja den helgen. Och var på konsert med Lasse Winnerbäck. En bättre aktivitet på ens första barnfria helg tror jag inte går att få. Vi bodde på hotell, åt god mat, shoppade och toppade med Lasse! Perfekt! 
 
(null)
 
 
(null)
 
Efter första papphelgen började inskolningen på dagis för Maja. Det gick jättebra, efter några dagar lämnade jag henne själv och for hem. Så märkligt och ovant. Andra veckan med med inskolningen var det sportlov och väldigt då barn där, vilket var bra, för då fick vi ordning på dagsvilan där också. 
Helgen efter blev det Sverige igen för både M och mig då vi hängde med fina vänner där. Så närande! 
 
(null)
 
27 februari var det skarpt läge, då var det dags för mig att börja jobba lite och lämna Maja på riktigt. Det var ett jävla helvete!! Maja var såå ledsen och jag fulgrät hela vägen till färjan. Just då var jag väldigt tacksam över pendlingen, med både färja och bilväg så jag hann samla mig. 
 
MARS
 
Började månaden med att bli ett år äldre. Hade kompisar över på kalas och firade så mycket jag bara kunde! Älskar fortfarande födelsedagar, och åldersnoja är inget jag lider av. 
 
 
 
I mitten av månaden vabbade jag för första gången, en ny upplevelse, men det gick ju det med. 
Annars lunkade månaden på. Dagis fungerar bättre och bättre och jag känner mig som en mycket bättre mamma som får lite paus på dagarna. Vi hittade lite nya rutiner, även fast vi hade det mesta fungerande redan innan i vardagen, men nya pga dagis. Pendlingen är så himla skön, nackdel att det är tid jag inte kan jobba på, men det är tid för avkoppling, för självtid. Färjturen är såå skön, på morgonen äter jag frukost, läser tidningen eller kollar på något lättsamt på Netflix och lägger på ett lager mascara. På eftermiddagen bara kopplar jag av. 
 
Vi väntade på våren och såg första blåsippan. ÄNTLIGEN!
 
 
 
 
Jag fick äntligen komma till ÅHS (efter tretton turer med Medimar) och träffa en ortoped med min rygg som aldrig blir bättre eller bra. Ska få en tid till magnetröntgen! Hurra! Knaprar starka piller dagligen och det känns ju inte hållbart. Pappa får hjälpa mig att hämta ved osv... livet....
 
Och i slutet av mars var jag i alla fall till Stockholm och åt en kompensationsmiddag på Clarion med Cicki. En mycket trevlig helg på så många sätt! Älskar att det finns tid som inte behöver diskuteras som BARA är min som jag kan göra vad jag vill på. 
Den här middagen fick vi som kompensation över att vid ett tidigare besök så fick Cicki en glasbit i vårt drinkssnacks som hon tuggade sönder. Inte jätteglatt direkt. Men det här var en fullvärdig kompensation (hoppas Cickan också tyckte det pga det var hon som fick glasbiten i munnen...) De bjöd alltså på ALL mat, precis allt vi ville äta. Och som vi åt. Jag var SÅ mätt när huvudrätten kom in, men ändå lyckades jag klämma i mig en efterrätt också. Tror hela kalaset gick på ca 700 kr och det var endast dryck då. 
(Passade också på att inviga uteserveringssäsongen. LJUVLIGT!)

 
 
 
 
 
APRIL
 
April kom och våren så småningom. Det hände inte jättemycket vad jag kan minnas, förutom att jag äntligen fick en magnetröntgen av min rygg som varit såå dålig under så lång tid. 

Morfar hade lite övervakning också att däcken blir bytta på rätt sätt. Man kan aldrig så noga veta med den däringa morfar. :) 

Maja blev 2,5 år, den lilla luringen. 💕
 
 
I mitten av april kom påsken och den bjöd på ett härligt väder. Maja fick till sin stora förtjusning påskägg och det var otroligt populärt. Tror hon vill fira påsk jämt. Vi var också till Ulversö och hade friluftsdag med en stor hög med vänner, solen sken och korvarna grillades. En såå härlig dag! 
 
 
 
 
 
Fick svar på min röntgen och det visade sig vara diskbråck. Inte roligt, men på samma gång så HIMLA skönt att veta att det faktiskt finns en orsak till mitt ryggonda. 
 
I slutet av april gjorde jag en de mest fåfänga sakerna jag nånsin gjort. Jag var till Stockholm och gjorde kosmetisk tatuering, tatuerade in eyeliner på ögonlocken. Det var fruktansvärt och jag hade aldrig pallat utan bedövning, dessutom måste jag tillbaka och fylla i. HEMSKT! Jag som annars älskar att tatuera mig, men den smärtan är så mycket behagligare än detta. 
 
25/4 blev båten MIN! Jag som längtat efter att äga en båt gör äntligen det. Hurra!!
 
 
Våren kom mer och mer. ÄLSK!
 

(den här coola ungen är MIN!)
 
 
 
 
MAJ
 
Första maj firade vi genom att hälsa på Munknäs. Solen sken och vädret var helt ljuvligt. En riktig vårdag! 
 
 
 
 
Jag fick träffa den mest sympatiske ortopeden Janek från TYKS i Åbo och prata rygg. Han bekräftade och förklarade och visade och konstaterade att operation är lösningen. Bara att vänta på kallelse till det.
 
Den 10 maj snöade det ymnigt hela dagen. Ett sånt bakslag för våren!
 
 
Jag var dock riktigt glad för det för jag fick åka till Sverige och till Arlanda, möta upp min bästis Cicki och dra till Alicante! SOM jag älskar denna människa och som jag älskar våra resor. De är årets höjdpunkt. Oavsett vart vi varit har vi haft det så sjukt bra, varje gång. Vi har varit till Berlin, Sigtuna (tja, också en liten tripp, men det var då jag var gravid), Barcelona, Nice och nu Alicante. Vädret var det allra bästa under våra dagar.
Vi bodde på femstjärnigt hotell mitt i stan och åt så mycket tapas och drack så mycket sangria och cava som vi bara kunde. Fem toasters för den resan, lätt! (Förutom att jag brände mig så sjuhuukt mycket på mina smalben, fy fan, det var inte roligt)
 
 
 
Kom hem till vårljusa kvällar och ett morsdagskort och present från M. Jösses, smälte! 
 
 
 
Fick också kallelse till operation, redan den 5/6. Hurra! Skönt att få det gjort så tidigt på sommaren!
Maja hade vårfest på dagis och jag kunde läsa bok utan lampa klockan 22:45. Älskar våren!!!
Var och fixade det sista med min kosmetiska tatuering. Ajaj. Men det blir nog fint när det läkt. 
Maja slutade dagis för sommaren och jag slutade jobba den sista maj. Nu är det sommar! Nu ska jag njuta av den sista lediga tiden innan verkligheten kickar igång på riktigt!
 
 
 
 
 
 JUNI
 
 Första sommarmånaden! 
 
 
Den stora händelsen var förstås min ryggoperation som gick av stapeln den 5 juni. Klockan 8 infann jag mig på sjukhuset, både törstig och med huvudvärk pga inget kaffe och fick reda på att jag skulle operereras först klockan tolv. Höll på att förgås. (ett av de starkare minnena från den dagen märkligt nog) 
Operationen gick i alla fall bra och direkt när jag kom upp till avdelningen igen så skulle jag stiga upp ur sängen och det gick (med lite möda) bra. Sen på kvällen var jag rätt slut och fick smärtstillande, men över förväntan! 

Notera snyggobert här. Och fylleknäppningen. Det är inte så lätt alla gånger. 
Efter operationen tillbringade en vecka hos F för omsorg och hjälp med vårt barn. Han jobbade på dagarna, men satt ju nääästan i samma hus, så han kom upp på lunchen och ifall det blev kris. Jag fick ju inte lyfta tyngre än fem kilo så att börja bära barn var ju inget alternativ. 
Tillfrisknandet gick i alla fall bra och efter fem dagar åkte jag hem och hade en barnfri lugn helg hemma innan vardagen knackade på. Dock med försiktighet och inga lyft. 

Årets första Munknäsnatt kom i juni också. Lite senare än vanligt, men värmen har väl inte riktigt chockat oss..

Annars lunkade försommaren på. Maja och jag var och firade hennes kompis Linnéa som fyllde två år en solig kväll i juni. Jag besökte byns restaurang på restaurangdagarna och fick äta god mat i gott sällskap ute i solen. 
 
Sedan kom midsommarhelgen. Maja var hos pappa och jag hade barnfri helg. Spenderade den som jag brukar, nämligen ute på Fjälskär med en hel hög med braiga människor. Midsommaraftonen var helt ljuvlig i väder. Midsommardagen - not so much. Ungefär raka motsatsen. Kallt, grått och regnigt mot midsommaraftonens varma sol. 
Vi gjorde ändå det man ska, vi lagade midsommarstång, åt en massa god mat, drack vin och när barnen somnade så badade vi vildmarksbad till sen sen kväll. Midsommardagen gick i lite lugnare tempo med inneaktiviteter i den stora stugan på typ 20 kvm där vi samsades - 6 vuxna och 7 barn. 
 
 
Efter midsommaren var det inte så många dagar kvar på juni. Jag passade på att investera i en ny kamera som tar fina somriga bilder.
 

Och något annat ganska stort - jag blev med nytt jobb! Inte illa.
 
 

Alicante

Enligt tradition så var det dags för mig och fina Cicki att dra iväg på en liten semester som vi gjort i några år nu. En av de bästa traditionerna faktiskt. Ett bättre resesällskap finns baske mig inte. Vi har det så otroligt bra och fint på våra resor så man vill sätta igång och planera nästa direkt när man kommit hem. Och vad bilderna anbelangar så promenerar vi och ser fina ställen, dricker sangria och äter mat. I Spanien äter vi gärna risotto eller padrones. 
 
Vi mötte upp på Arlanda eftersom vi för ovanlighetens skull skulle flyga på kvällen. Tidigare år har vi stigit upp mitt i natten i Hägersten för att ta ett flyg sådär runt 7-tiden på morgonen, så detta år kändes det helt okej med den där ölen/cidern/vinet man av traditionella skäl ska dricka på Arlanda. 
 
 
 
Och ombord ska det drickas gin tonic med snacks. Mina alldeles egna snacks! Cicki är en såndär grönsaksdrickare och dricker bloody Mary.
 
Skål! Äntligen på väg!
 
 
Och fram kom vi. Mitt i natten. Fick bli taxi till hotellet som låg mitt i Alicante. Vi bodde på Hospes Amerigo som är ett femstjärnigt hotell. Väldigt snyggt och stiligt, men förstås avsaknad av ordentlig toalett. Duschen var belägen liksom i hallen. Myyycket märkligt, men det är ju så det är nuförtiden. 
 
 
Efter en god natts sömn och hotellfrukost så tog vi en tur på stan. Mulet denna första dag, men det gjorde inte så mycket. Vi var ner till hamnen och kikade på båtar...
 
...passerade pirer och njöt av utsikten...
 
 
...och tog en repa på en folktom strand. 
 
Vi avklarade den stora kulturella delen då också och besökte Santa Barbara. Det är en av Europas äldsta medeltida fästningar ligger på en bergstopp och vakar över Alicante. Som sig bör så finns här kanoner, fängelsehålor, vallgrav och en massa annat som hör medeltiden till. Och förutom att man kan lära sig mer om Alicantes historia, så bjuds man också en fantastisk utsikt över Alicante härifrån (166 meter över havet). 
 
 
 
 
 
 
 
Efter den vandringen var det ÄNTLIGEN dags för första lunchen (läs: sangrian) och vi klämde ner en himla massa goda tapas. 
 
 
När vi var mätta i magen tog vi en liten paussiesta och utforskade hotellets bekvämligheter. Som poolen på taket med härlig utsikt över staden.
 
 
Här fanns också bastu med utförliga instruktioner hur man gör det. Badar bastu alltså. Miss Carfer guidar dig till den bästa bastuupplevelsen.
 
 
Innan det var dags för mat igen. Besökte ett fisk- och skaldjursställe som vi blev rekommenderade från hotellet. Förutom att vi var omgärdade av svenskar (vilket för övrigt inte var så himla vanligt, visst att det fanns mycket turister, men det var även mycket spanska turister, eller ortsbor, eller ja, andra spansktalande personer så det kändes inte sådär urturistigt som andra ställen kan göra. Guldstjärna för det) så var det ett himla fint ställe med så god mat och väldigt trevlig personal. 
 
Och risotton! TO DIE FOR! Alltså, det var troligen den godaste risotton jag nånsin ätit. Har ni vägarna förbi så rekommenderar jag er att gå hit. Stället heter La Taberna del Gourmet.
 
Vi körde lyxfrukost på hotellet för en tjuga per dag. Men då fick vi förstås cava till frukten också, så det var det ju lätt värt. 
 
Dag två fortsatte vi vårt strosande genom staden men gick åt andra hållet och hittade härliga gator i gamla stan som passade oss lika bra som barnen. 
 
 
 
Strosandet inkluderar förstås paus med *tadaa* sangria och padrones. 
 
 
Sangria på hotellet takbar. 
 
 
Och sangria på ett ställe längs restaurangstråken.
 
Strandpromenaden. En hel del folk men inte så mycket försäljningsstånd som jag trodde. Överlag var det inte så mycket sånt. I gamla stan, längs alla gamla gränder saknade jag liv och rörelse, små souvenirbutiker och restauranger som är i så många andra städer. 
 
På en överfull strand lyckades vi haffa två solstolar och strandvakten tyckte vi hade en himla tur. Det tyckte vi också, här var vi parkerade hela dagen och njöt (och brände mig på smalbenen, aj aj)
 
Tog endast paus för - gissa vad!? - JO SANGRIA! Och padrones. Och lite annat. 
 
Det här hotellet bodde vi på Hospes Amerigo. Väldigt fint! Ligger centralt både till stan och mot stranden. 
 
 
Oj, nämen ingen risotto? Och ingen sangria? Nej, här hamnade vi på en restauranggata där de hade den här fina fisktallriken inklusive en flaska vin för två personer. Pris - endast 28€. Det lät för bra för att inte testa på. Och visst var det prisvärt och gott! Vi vet förstås inte riktigt vilka fiskar vi åt, eftersom personalen inte kunde något annat språk än spanska och fiskspanskan är inte vår starka sida, men några bitar kunde vi identifiera.
 
 
Och efter en sån vild middag så fick vi ju stilla vårt sangriabehov på en annan bar. 
 
Sista hela dagen i Alicante. Lika tråkigt som alltid, men vi passade på att njuta även idag, mina brända smalben var inte jätteförtjusta, men med SPF 50 och ben under parasollskugga så gick det okej. Vi äventyrade till det genom att åka tåg till nästa stora strand - San Juan där det var väldigt mycket lugnare än stranden mitt i staden. Och sanden var så finkornig att den hade man ungefär överallt, men det var det värt. 
 
 
 
Näh! Så otippad sista middag. Sangria och risotto. Man kanske skulle tro att det inte är perfekt kombo, men det är det. Faktiskt!
 
Sista stunden innan vi packade ihop oss och åkte till flygplatsen igen. Ljuvliga stad. Ljuvliga land!
 
Leendet ni ser är absolut inget naturligt sådant, utan helt påklistrat, för inte fan var det roligt att stå där och vänta på att få boarda. Vi ville ju vara kvar, oavsett hur brända smalben jag hade!
 
HÄR har vi den riktigt känslan. Landa på Arlanda och vänta vid bagagebanden. Det är det TRÖKIGASTE på hela resan. 
 
Alicante får:
     
 
Plus: Lagom stor stad, lätt att ta sig omkring till fots. Nära till strand och hamn. Nära till allt. Inte så utrikesturistigt, dvs att man hör bara andra språk. Härliga människor, god mat och god dryck. Plus att jag hade med mig bästa sällskapet, men det är ju plus oavsett vart man åker. 
 
Minus: Lite för lite aktiviteter i gamla stan. Där får det gärna vara lite småturistigt, men massor av små restauranger och souvenirbutiker - liv och rörelse helt enkelt. 
 
 
 

Tatueringshelg

 I så många år som Cicki och jag pratat om att tatuera oss. En sån där kompistatuering. Cicki var den första vännen jag fick efter jag flyttade till Stockholm. Vi lärde känna varandra i oktober 2003 ungefär då hon började jobba på samma jobb som mig. Först tänkte jag att hon var en sån där riktigt cool tjej som förmodligen inte alls skulle vilja hänga med en lantlolla som mig. Och i början så hängde vi väl inte sådär jättemycket, mest på jobbet och aktiviteterna vi hade med jobbet utanför jobbet. Men jag gillade henne från första stund. En riktigt skön pingla liksom. 
När jag slutade jobba på if 2005 började vi hänga på riktigt. Och sen dess räknar jag henne som en av mina absoluta favoritpersoner. Vi är olika på många sätt (musiksmak, killsmak osv osv) men vi kompletterar varandra på nåt bra sätt. 
 
Så - vi började prata om att vi skulle göra likadana tatueringar. Funderade lite på vad vi skulle kunna hitta på och fastnade där. I några år. Sen - sakta men säkert så började en tanke forma sig och när en sa en sak, så sa vi båda JA och sen kunde vi spinna vidare och mitt i allt föll allt bara på plats! Efter vi bestämt oss så sög vi på karamellen ytterligare en tid - ja, man måste ju vara säker på sin sak, den ska ju ändå sitta där forever and ever. Men i början av hösten så tyckte vi tiden var mogen och bokade tid hos en tatuerare i Stockholm. Ja, det var ju en djungel i sig, men fina Anna hade hittat en tatuerare som hon gick till lite innan oss och rekommenderade henne varmt och då bestämde vi oss för att gå till samma. Elina på Porky Royale.
 
 
 
 
Vi måste ju dokumentera våra otatuerade armar innan förstås. Glada i hågen och förväntansfulla!
 
 
 
 
 
 
 
 Medan Cicki låg under nålen så passade jag på att kika runt lite i studion. Det är så intressant med tatuerare, de har alltid lite speciella ställen kan jag tycka. I denna var det mycket uppstoppade djur som de sålde, och en hel hög med smycken av olika djurdelar. Kanske ett par örhängen med spindlar i en liten kula? Eller med små fågelben? 
 
 
 
 
 Kanske man kände för en gulfärgad kanin? Eller en tvättbjörn iklädd hoodie och vapen? 
 
 
 Eller för all del ett par söta rådjur med guldkedja..
 
 
 
Sen var det min tur!
 
 
 
NYGADDAD! Alltså, det ger nästan ett litet rus att tatuera sig. Jag älskar ljudet av tatueringsnålen och jag gillar den där speciella smärtan också. Man vill liksom ha mer och mer och mer!
När man dessutom blir sådär sjukt nöjd, så känns det också så himla fint, det är ju inte att sudda ut och göra om direkt..
 
 
 
 "det är som mareld i havet, som allhelgonafrost"
Sista textraden ur fantastiska Lars Winnerbäcks "Mareld"
 
Efter vårt äventyr och lite lunch så tyckte vi att vi behövde fira med bubbel på hotellrummet innan det var dags för god middag. 
 
 
 
 
 
 
Middagen intogs på Blasieholmen och på B.A.R som är en fisk- och skaldjursrestaurang. SJUKT gott! Men åt en så stor förrätt att jag knappt orkade med huvudrätten sen. Så trist alltså. Varför ska man bli mätt? 
Jamen ni ser ju vilken underbar förrätt!
 
 
 Och varmrätten gick inte av för hackor den heller. Torsk och tonfisk, med en massa mumsiga tillbehör. 
 
 
 
 Avslutade denna superba dag med en drink i hotellbaren, där vi däremot var med om en ganska obehaglig upplevelse. Hade köpt lite rostad majs och mitt i allt bet Cicki i något hårt och när hon spottade ut det så var det en rejäl bit glas!! Dessutom hade hon bitit sönder, så hon spottade ut små glasbitar. YTTERST obehagligt! No more majs för den baren och vi fick en drink som plåster på såren (och därefter också en middag i samma restaurang. Vi hoppas den är glasfri, i alla fall där det inte ska vara glas..)
 
 
 
 Kompensationsdrinken innehöll jalapeños. Man ska prova nya saker har jag hört. Den var i alla fall riktigt god.
 
 
 
 
 
 
Sedan avslutade jag helgen där jag började mitt liv i Sverige, nämligen med ett besök på Klövervägen i Solna med uppställd Lasse. Det var inte igår kan jag säga. 
 
 
 
 Resultatet av tatueringen då den nästan läkt klart (på en spännig arm...) Så jäkla tjusigt alltså.