Vänhelg på Killskär

För några veckor sedan så fick jag lite paus från verkligheten och tog mig över ett gungigt Ålands hav för att möta upp dessa stjärnor för glöggpremiär och simavslut. 

När jag anlände så välkomnades jag med glögg, julmusik, ost, kex och spel. Och fyra av mina bästa finfina vänner. Redan här kände jag att det kommer bli en helg utöver det vanliga. 
 
 
 
 
På lördagsmorgonen vaknade vi till den här vyn. Inte helt tokigt må jag säga. 
 
 
Efter en rejäl frukost så löste vi melodikrysset, helt utan fusk. 
 
 
(som förstås dokumenterades helt spontant)
 
 
Vi fortsatte med lite meditativt målarboksmålande. 
 
 
Och njöt av utsikten emellanåt.
 
 
Tänkte att det var dumt att inte ta tillvara på solens strålar, trots att det ser bra mycket varmare ut på bild än vad det var. Ett par plusgrader och snålblåst gjorde att man ganska snabbt var nöjd med utevistelsen. Men en liten promenad fick vi till. En liten en. 
 
 
Sen tyckte vi att vi var värda champagne. 
 
 
Och lite mer fin utsikt.
 
 
Kloka Anna tyckte att vi skulle göra middagsmaten till lunch istället och sedan laga lunchmaten till middag. Det var ett smart drag och vi slog till med hasselnötspanerad torsk och potatis. Så sjukt gott!
 
 
Finlunch.
 
 
Efter lunch blev det bastu för flicksen och ja. Vi simmade! (Eller badade om vi ska ta seden dit vi kom). Tre hurtiga grader var det i vattnet och vi var alla i och doppade t.o.m. huvudet (det bör man om det ska räknas)
Efteråt var vi fräscha som små nyponrosor och hade adrenalinet pumpandes ända ut i fingerspetsarna. 
 
 
Då satt det fint med lite glögg. Det var en kontrast till bastu med dopp!
 
 
Fab 5!
 
 
Söndagsmorgonen bjöd på lite annat väder, nämligen årets första snö! Blev ju förstås väldigt stämningsfullt efter all glögg och julmusik. Nu är man verkligen redo för advent!
 
 
 
 
Och kärleksfulla hälsningar från vännerna: 
 
 
Helgen får sex av fem möjliga toasters. När vi ses är det precis som förr. Bästa bästa!
 
     
 
 
 

Dagens torsdag

Det är torsdag och klockan är halv elva. Jag ligger fortfarande kvar i sängen (som är krispigt renbäddad. Love it!) och drar mig. Är helt uppfylld av den magiska (enda rätta ordet) konserten med Lars Winnerbäck igår. Jag är rent ut sagt lite förälskad i den mannen (förlåt F!)
En akustisk konsert i lagom stor lokal, det BLIR inte bättre än så.

Funderar över dagens planer, kollar kalendern eftersom alla dagar flyter ihop, och ser att jag ska på massage! Hurra! Hur det riktigt ska gå till rent praktiskt vet jag ej, men hon utför på preggosar så gissningsvis har hon löst det utan att jag ska behöva ligga på mage.
Min onda rygg gör redan små glädjekullerbyttor, jag hoppas det ska bli riktigt skönt.

Ja, det var dagens planer. Alldeles lagom om du frågar mig!


Gårdagens bästa!

Elegi

Hör just nu Lars Winnerbäcks "Elegi" på radion och blir alldeles mjuk i hela kroppen. Han är en sån fantastisk artist så jag kan börja grina (okej, kanske liiite preggohormonsvarning där..)
 
Jag har ju bokat biljetter till konsert med honom här på Åland den 1 oktober och har således tänkt att Bebis "Pansarkitty" Granlund INTE ska komma innan dess. 
 
Har även läst mycket om folk som har speciell musik när de är på förlossningen - kanske man borde ha lite Winnerbäck? Eller är den för "försiktig" och mjuk? För stillsam liksom? Man kanske borde satsa på lite skrikig hårdrock så man tar i för brinn kära livet??
 
 
(OBS! "Pansarkitty" är bara ett i raden av konstiga namn som kommit upp, vi vet ju inte om det är en tjej eller kille som gömmer sig där inne, men jag tycker onekligen det är ganska roligt, så det verkar dyka upp lite nu och då)