Kilskär

Ack ljuva Kilskär! Vi har pratat och planerat för en Kilskärshelg sedan i våras. Först skulle den bli i september, men då kom svärfars flytt emellan och vi fick gott flytta på den. Istället blev den sista helgen i oktober, och det var ju inte så pjåkigt det heller. Det är ju så mysigt där när det är mörkt och höst också. Dessutom ett helt legitimt skäl att provsmaka årets Blossa-glögg (som för övrigt inte blev någon favorit). Utöver det åt vi makalöst gott och hade himla fint hela helgen. 
 
När jag kom fram på fredagskvällen mötte Anna, Gustav och Marcus mig med en grogg (!) och efter det blev det lite spel och öl, sådär hemtrevligt och mysigt liksom. Som det ska vara.
 
 
 
Piggelin (jag) vaknade först. (kan eventuellt förklaras med att jag gick på åländsk tid och låg en timme före) Satte mig i t-shirt och pyjamasbyxor ute på trappen och njöt av solen. Helt sjukt att man kan sitta ute i tisha klockan nio i slutet av oktober utan att frysa!
 
Det blåste rätt bra, men hela viken låg i lä så det var helt ljuvligt väder. 
 
Så ljuvligt att vi passade på med eftermiddagsbubbel ute på bryggan. 
 
 
Och efter det blev det bastu. Dock inget dopp i havet pga förkylningar och väldigt utvatten så vi hade fått springa så långt innan vi ens hade kunnat doppa oss. Men en hink med havsvatten fick följa med till bastun och vi slängde lite friskhet över oss istället. Blev pigga som små ärtiga nyponrosor. 
 
 
 
Och middagen sen. Alltså - antipasto. Charkuterier. Ostar. Oliver. Bröd. Vin. Det här är banne mig drömbilden för en riktigt jävla god middag. Jag åt så jag inte fick ner ett uns basilika till, men önskade att jag aldrig skulle bli mätt för det var så gott gott gott!
 
Och sällskapet var inte så pjåkigt det heller. ♥
 
Det var ju inte med iver man lämnade det här kan jag säga, men verkligheten knackade på och det var bara att packa ihop och åka hemåt efter frukost och stugstäd. 
 

Fina Stockholm!

Stockholm. Min gamla hemstad (nå, jag bodde ju förstås inte i de centrala delarna direkt, men jag räknar det ändå till Stockholm). Den har ju en alldeles speciell plats i mitt hjärta efter alla år som jag bodde där. En vacker stad med mycket vatten, liv och rörelse och alltid händer det något. Valmöjligheterna är stora. Man kan säga att det verkligen är raka motsatsen till hur jag lever mitt liv i dag, men det är skönt med kontrast också. Jag älskar liv och rörelse och att det alltid finns något att göra där, men på samma gång är det så himla skönt med lugnet och tystnaden här. Att kunna ta sig till Stockholm på några timmar är det som gör staden ÄNNU bättre, det är så härligt att man kan få ut det bästa av två världar bara under en helg.  
  
Denna helg hade jag lite olika planer och bestämde mig för att vara en riktig lyxlirare och bo på hotell hela helgen. 
 
Hotellfrulle alltså. Kärlek på den!
 
Efter lite shopping i min ensamhet så mötte jag upp min fina vän Christine och vi satsade på en god vinlunch på Mothers.
 
 Och efter det körde vi ett annat bra kort: Spa!
 
Friskt och kyligt i vinden kan man säga, inte jättemysigt att krypa ur badrocken uppe på taket, men det kompenserades med en rejäl utsikt (okej, kanske inte tågrälsen är den vackraste utsikten, men om man ser bortom den så!)
 
 
 
 
 
När vi spaat klart, ätit vår frukt, druckit lite bubbel i lugnan ro i loungen, bastat och badat lite mer i poolen så svidade vi om till kväll och Anna kom till hotellet för lite mer bubbel.
 
Efter det promenerade vi till restaurangen. Ett rätt nytt ställe - Zink Grill heter den och ligger på Biblioteksgatan. Så himla mysigt ställe och servicen. Alltså SERVICEN! Jag tror den kan ligga i topp över ställen jag nånsin varit på. Hit skulle alla (nåja, man ska ju inte dra alla över samma kam, men ja, ni vet ju hur det är här på Åland) seritörer på den här holmen gå för att se hur det ska gå till... 
Dessutom var lokalen så jädra fin och mysig. 
 
 
 
 
 
Och sällskapet det bästa. ♥
 
 
Råbiffen var M-A-K-A-L-Ö-S-!-!-! (jag säger bara: Friterad kapris!)
 
Varmrätten var riktigt god den med. (jag åt Smokey grilled steak sandwich). Men här kom det lilla minuset. Maten var kall när den kom ut, både Cickis och min, så vi skickade faktiskt ut den. Såklart tog de Annas mat också, så vi skulle få äta tillsammans. Absolut inga sura miner för att vi klagade, utan det var bara en sån självklarhet att vi skulle få ny mat (bara en sån sak)
 
 
Och efterrätten. Creme Brulee. Den var med pistagenötter (eller nån annan nöt, minns ej) och föll mig inte riktigt i smaken, men ändå, trots att vi fick skicka ut maten och efterrätten inte föll mig i smaken (får skylla mig själv som tog in en rätt som jag inte läste vad innehöll) så får den här restaurangen toppbetyg av mig. 
 
 Hemma igen. Med tanke på att jag hatar att shoppa så tycker jag att jag lyckades rätt bra... Förstås är det mesta till Maja, det är nog därför kassarna är så många.
 
 
 

Maja 2 år!

Tänk att vårt busfrö redan fyllt två år. Tiden går så oerhört fort, men på samma gång så har hon ju varit här för alltid. Ibland tänker jag på tiden innan och vad enkelt allt var när man skulle resa, handla eller gå till frisören. Det var ju bara att göra, emellanåt tänker jag på att man borde uppskattat det mer. Nu kräver allt väldigt mycket mer planering, inte för att det är något negativt, med tanke på vad anledningen till all planering är. :) 
 
Maja fyllde på måndagen, men vi passade på att ha "släkt"kalas på lördagen, så alla kunde vara med. Farfar kom hit från Sverige, mormor och morfar förstås, moster med familj, och sedan faddrarna Jacob och Ronja och Pernilla och Johan med barnen. 17 personer var vi totalt!
 
Det bästa med kalasförberedelserna var förstås att slicka av gräddvispen.
 
 
 
 
Om någon hade missat hur många år födelsedagsbarnet firade så hade vi löst det på ett väldigt diskret sätt. 
 
 
Några av kalasdeltagarna. Morfar, mormor, kusin Gustaf, moster, morbror K-J, guffar Jacob, Ronja och farfar. 
 
I vanlig ordning så sov födelsedagsbarnet då kalaset började, när hon vaknade var huset fullt av kakor, gäster och paket, och liten blev förstås lite förlägen, yrvaken som hon var, men - Vilken härlig dag!
 
Och bästa av allt - att kramas med sin stora idol - kusin Felicia. Kusinerna hjälpte gladeligen med att öppna paketen, skruva ihop det som skulle skruvas ihop och klistra klistermärken där de skulle klistras.
 
Medan andra passade på att sitta ner, dricka kaffe, få påtår och äta bulle. 
 
Småkusinerna Agnes och Ellen kom och kalasade. Lillebror Edvin var också med på ett litet hörn. 
 
Gummor Pernilla och guffar Johan. 
 
Kalasbullarna. Jag har ett osunt förhållande till att baka, tycker det är så himla roligt (och gott!). Gick all in och bjöd på nio sorter plus tårta. Ingen orkade med allt och faten kändes nästan orörda när kalaset var över. 
 
 
 
Världens finaste tvååring! ♥
 
Inte bara fin, utan även ett busfrö av högsta rang!
 
 
Detta år har Maja även förstått det där med paket, att det är roligt att få och att öppna! "Tii" sa hon efter varje paket, så det var bara att ge ett till då. 
 
 
Stora paket fick hon också!
 
Tårtorna. 
 
Och att blåsa ut ljusen gick som en dans.
 
Sedan var det dags för den riktiga födelsedagen som var på måndagen. Pappa F hade tagit ledigt ett par timmar från jobbet så vi kunde fira henne på morgonkvisten och klockan nio så steg vi in med ljus, sång och paket. Maja såg helt förskräckt ut, det är inte riktigt så hon är van att bli väckt. 
 
 
Men ändå. Att få en krona på huvudet och paket i sängen känns ju som en perfekt start på morgonen.
 
 
 
 
Verkar nöjd med fina möblemanget hon fick också. Äntligen en stol i perfekt storlek.
 
 
 
 
 
 
 
 
Av snälla tant Gunilla och farbror Karl-Anders, som är sommargrannar en bit bort så fick hon också paket med en rolig ritplatta.
 
 
 
 
Fyller man år så bör man få tårta till frukost. I alla fall om man frågar pappan i familjen. Den här stränga modern kanske tyckte att man kunde börja med en smörgås i alla fall, men det föll förstås inte i så god jord. Fördelen då är ju att fröken inte är jättemycket för tårta, så det blev nog en smörgås innan det var färdigt. 
 
Kalas blev det också då kompisarna Matilda, lillebror Filip och Linnéa kom (och förstås Frida och Cicci) och hälsade på. Men att få allihop på samma bild var tydligen inget jag lyckades med. 
 
Två små bustroll. 
 
 
 
Söta Linnéa.
 
 
 
Kodakmoment:
 

Lillebror Filip i mamma Fridas famn.
 
 
När alla kalas var över, tvååringen hade somnat och jag landat i soffan med ett glas vin så blev jag lite nostalgisk och började tänka tillbaka på de där långa dygnen för två år sedan, när vi kom in till bb på onsdagsmorgonen och de försökte sätta igång mig i tre dagar, men det var bara "kemiska" värkar, för så snart de tog bort medicinen så slutade det. Jag är helt säker på att Maja inte var färdigbakad där inne. Allt gick ju bra till slut och på fredagskvällen kom hon, tack och lov, även fast det inte riktigt blev som jag tänkte och hade hoppats på, men istället fick vi världens finaste bebis istället. Maken till snällare barn finns verkligen inte! 
(vill man läsa om dessa dygn kan man göra det här)