Första dagispysslet

 Det tog inte så länge innan det kom. Första dagispysslet från Majan. Under sportlovsveckan (andra inskolningsveckan) var det bara två barn på hela dagiset och då fick Maja vara på stora sidan bäst hon ville och där målade de på stenar, som vi sedan fick ta hem. Hjärtsnörp! ♥
 
 

Jobb och dagis

27 februari var det dags att ställa klockan på ringning 06:30 och väcka barnet kl 07:00 som sov såå tungt och inte alls ville vakna. 
M förstod nog inte alls att hon skulle till dagis och vara där hela dagen. Lämnade med en stor klump i halsen eftersom hon var så otroligt himla ledsen och klamrade sig fast i min famn när jag skulle gå. Åh, det var så fruktansvärt jobbigt att lämna ifrån mig henne. Och när jag gick till bilen så rann tårarna och de gjorde de halva vägen över till Svinö, just då tackade jag för färjvägen och pendlingen så jag hann samla mig lite. Var ändå rätt skör hela dagen, med en klump i halsen som inte ville försvinna. 
 
Kom till jobbet och blev matad med information från 08:45 till 15. Helt snurrig och matt, inte van att använda hjärnan till så mycket annat än vanligt hemmapyssel. Flera nya system, alla kunder helt nya för mig, så det kändes verkligen som jag var första dagen på ett helt nytt jobb, nästan. 
 
Hem med färjan 16:15 och direkt till dagis för att hämta lillfröken. Där möter hon med rödgråtna ögon, allra sist kvar av alla barn (jösses, hur jobbar föglöborna egentligen? Maja är nästan först när hon kommer 07:30 och sist kvar 16:15, känner mig som världens sämsta mamma som jobbar 320%, fast det bara är 60%)
och har varit så ledsen för alla andras mammor har kommit och hämtat, men inte hennes. 

Sedan fick jag höra att de missade henne napp till vilan (?) Här går historierna lite isär beroende på vem i personalen man frågar (...) men hon har alltså inte fått ha napp när hon varit så himla ledsen och vid vilan (som sagt, det är ingen som riktigt vet vad som stämmer) och då gick mitt hjärta sönder ÄNNU mer. Den största trösten hon har, låg i väskan, Maja stod och pekade på den och sa "tuttut" (tutt/napp) medan personalen trodde hon sa "ut". 
Ja jösses, jag var helt förstörd den där dagen. Ledsen och med fruktansvärt dåligt samvete pga Majas dagisdag och helt fullmatad med information från jobbet. Maja somnade så tidigt som hon aldrig gjort förut, redan 19:30 och själv ramlade jag i säng redan vid 21.
 
Efter det har Maja fått ha nappen när jag lämnat. Hon har varit alldeles för trött för att jag ska ha hjärta att ta bort den, plus att hon nästan är ensam på lilla sidan den tiden på morgonen så då tycker den här blödiga morsan att hon får ha sin stora tröst...
 
Nu, när det gått två hela veckor på dagis så går allt bättre. Hon får fortfarande ha nappen när vi åker dit på morgonen. Hon är inte supernöjd att bli lämnad, men har i alla fall inte tokgråtit senaste lämningarna, utan det har gått relativt smärtfritt. Halleluja!