Lufs.

Jag har aldrig riktigt varit någon hundmänniska. Säkert mycket för att vi aldrig kunnat ha husdjur pga allergi. Släkt och vänner har oftast haft någon kissekatt som istället gått rakt in i mitt hjärta. 

Sen kom Lufsen in i bilden. Lufsen är kusin P & Js fina wachtelhund. Sällan har jag stött på en så snälll och väluppfostrad vovve. Lägger man ner något gott till honom kan man vara säker att han inte äter det förrän man säger "varsågod".
Jag är fascinerad över hur man kan få så bra pli på ett djur. Att han kan förstå så bra. Klok rackare helt enkelt.

Om ett par veckor blir Lufsen storebror. Och jag är helt lyrisk fast det inte är jag som ska få en ny valp. Men när Lufsen var liten hängde jag inte så mycket med P & J, så jag missade söta valp-åren. Nu tänker jag inte göra det.


Lufsen njuter av högsommaren för ett par år sen. (vi njöt också kan jag lova...)




Okej.

Nu får det vara sluttjatat om dieter och skit.

Först och främst var min tanke aldrig att köra helfart. Men när nu F skulle göra det så tänkte jag vara en god sambo och stötta honom genom att inte äta en massa mat, så jag tänkte väl köra ett litet kort tag iallafall.
Nu - med alla omständigheter kring allt, att jag kommer att vara hemma själv några dagar så känns det SÅDÄR motiverande att köra helfart.
Okej, jag har inte varit motiverad what so ever att köra helfart den här gången och det tror jag man måste vara. Och dessutom ha klara mål. Det hade jag inte heller.
Och till sist. De kommer lägga ner den här cirkusen med xtra på Åland, så de hade inte ens de vi vill äta inne.
(Eventuellt är det här bara undanflykter till att köra helfart. Det må så vara.)

Så - nu får det vara nog. Nu går jag över till halvfart istället. Det betyder mat.

Tack gode gud för det!

Lock.

Jag har ett kroppsligt problem som stör mig någe nog.
Jag går omkring med lock i mitt vänsteröra lite nu och då. Och det är inget vanligt lock.

Jag var till en öronläkare OCH en öronspecialist. När jag var till läkaren så hade jag faktiskt lite lock och de konstaterade att rörligheten var lägre i det örat just då.
När jag var till specialisten, ja då såg allt så himla jävla fint ut. Så han kunde såklart inte göra något.

Det här retar mig till vansinne. Jag har fått rinexin utskrivet. Det hjälper inte. Det ENDA som hjälper är att böja ner huvudet. Då släpper det på fyra sekunder. Ibland har jag tur så återkommer det inte (på en gång) Ibland slår det lock igen efter en minut eller så.
Alla säger att jag måste tryckutjämna. Men det hjälper inte heller, så varför skulle jag göra det.

Alternativen jag kommit på är stress och eventuellt nån typ av allergi. Det är värre när jag är stressad och nu när det är pollen. Men det känns ändå som en konstig kombo.
 

Någon som har nån läkarbekant som kan förstå vad fan det här beror på?? Otroligt tröttsamt är det iallafall.