Sommarlov

Mitt i allt är det den 30 maj. Jag förstår verkligen inte vart tiden tagit vägen. Det är inte längesedan det var jul och nyår. Inte alls längesen jag började jobba. 

Imorgon går jag på tre månaders ledighet från jobbet. För ovanlighetens skull så är det faktiskt ledighet. Annars när man har "semester" så är det mer att man omfördelar jobbet - jobbar ihjäl sig innan och efter semestern och så tycker jag inte det ska vara. När man har semester så ska man få vara ledig. Men tja, så funkar tydligen inte verkligheten idag. I alla fall inte i mitt jobb.

Fördelen med att få vara ledig är just det - att jag ska få vara ledig. Nackdelen är att jag inte får någon lön, utan ska leva på hemvårdsstödet som knappt ens är något stöd utan mest en droppe i det stora räkningshavet. Men det får vara värt det. Ser inga lediga somrar framöver förrän pensionen, om jag inte går och bryter nåt ben sådär lagom till juni om nåt år. 

Maja kommer gå på dagis fram till 5 juni, sen får hon också sommarlov fram till sista veckan i augusti. Jag hoppas hon kommer gilla det, men jag tänker att jag kommer njuta mer av ledigheten. Maja lär längta till dagis och sina kompisar, speciellt efter Hugo och Ralfs som hon gillar mycket. Försöker locka lite med båtliv, simma och att va på stugan så tror jag hon är nöjd också. Det borde hon vara om hon släktas på mig! 

 

 

 

 

 

Paus. Igen.

Om jag nu ska ha den här bloggen kvar, så måste jag ju få upp något här. Grejen är att när det blir för länge mellan gångerna så känns det som det är FÖR mycket jag vill berätta, så då lägger jag ner och helt enkelt inte lägger ut nåt. Dålig statistik. Folk börjar ledsna på att se Majas första dagispyssel, vilket jag kan förstå. Det har kommit ett helt gäng med na pyssel hem efter det, som jag förstås inte visat här. 
 
Och för att försöka försvara mig så sitter jag så gott som aldrig vid datorn hemma längre. Det blir av förklarliga skäl inte när Maja är vaken och när hon somnar så är jag ganska nöjd med att få landa i soffan med en bok eller fjärrkontrollen en stund. 
 
Just nu sitter jag inte heller vid datorn, utan i Eckerölinjens frukostmatsal och väntar på att komma fram till Grisslehamn. En utmärkt tidpunkt att blogga, eller vad säger ni? 
Jag har dessutom jobbat i tre månader och således tillbringat cirka 45 timmar ensam på färjan mellan Föglö och Svinö, tänk vad många inlägg jag kunnat posta på den tiden?! Såklart slutar jag jobba om tre dagar. Eller slutar är väl fel ord, men får sommarlov i tre månader, men ändå. Skärpning.
 
Att jag fortfarande har läsare som kikar in är ett under, men nu ska jag verkligen försöka skärpa mig! Förlåt. 
 
 
 

Alicante

Enligt tradition så var det dags för mig och fina Cicki att dra iväg på en liten semester som vi gjort i några år nu. En av de bästa traditionerna faktiskt. Ett bättre resesällskap finns baske mig inte. Vi har det så otroligt bra och fint på våra resor så man vill sätta igång och planera nästa direkt när man kommit hem. Och vad bilderna anbelangar så promenerar vi och ser fina ställen, dricker sangria och äter mat. I Spanien äter vi gärna risotto eller padrones. 
 
Vi mötte upp på Arlanda eftersom vi för ovanlighetens skull skulle flyga på kvällen. Tidigare år har vi stigit upp mitt i natten i Hägersten för att ta ett flyg sådär runt 7-tiden på morgonen, så detta år kändes det helt okej med den där ölen/cidern/vinet man av traditionella skäl ska dricka på Arlanda. 
 
 
 
Och ombord ska det drickas gin tonic med snacks. Mina alldeles egna snacks! Cicki är en såndär grönsaksdrickare och dricker bloody Mary.
 
Skål! Äntligen på väg!
 
 
Och fram kom vi. Mitt i natten. Fick bli taxi till hotellet som låg mitt i Alicante. Vi bodde på Hospes Amerigo som är ett femstjärnigt hotell. Väldigt snyggt och stiligt, men förstås avsaknad av ordentlig toalett. Duschen var belägen liksom i hallen. Myyycket märkligt, men det är ju så det är nuförtiden. 
 
 
Efter en god natts sömn och hotellfrukost så tog vi en tur på stan. Mulet denna första dag, men det gjorde inte så mycket. Vi var ner till hamnen och kikade på båtar...
 
...passerade pirer och njöt av utsikten...
 
 
...och tog en repa på en folktom strand. 
 
Vi avklarade den stora kulturella delen då också och besökte Santa Barbara. Det är en av Europas äldsta medeltida fästningar ligger på en bergstopp och vakar över Alicante. Som sig bör så finns här kanoner, fängelsehålor, vallgrav och en massa annat som hör medeltiden till. Och förutom att man kan lära sig mer om Alicantes historia, så bjuds man också en fantastisk utsikt över Alicante härifrån (166 meter över havet). 
 
 
 
 
 
 
 
Efter den vandringen var det ÄNTLIGEN dags för första lunchen (läs: sangrian) och vi klämde ner en himla massa goda tapas. 
 
 
När vi var mätta i magen tog vi en liten paussiesta och utforskade hotellets bekvämligheter. Som poolen på taket med härlig utsikt över staden.
 
 
Här fanns också bastu med utförliga instruktioner hur man gör det. Badar bastu alltså. Miss Carfer guidar dig till den bästa bastuupplevelsen.
 
 
Innan det var dags för mat igen. Besökte ett fisk- och skaldjursställe som vi blev rekommenderade från hotellet. Förutom att vi var omgärdade av svenskar (vilket för övrigt inte var så himla vanligt, visst att det fanns mycket turister, men det var även mycket spanska turister, eller ortsbor, eller ja, andra spansktalande personer så det kändes inte sådär urturistigt som andra ställen kan göra. Guldstjärna för det) så var det ett himla fint ställe med så god mat och väldigt trevlig personal. 
 
Och risotton! TO DIE FOR! Alltså, det var troligen den godaste risotton jag nånsin ätit. Har ni vägarna förbi så rekommenderar jag er att gå hit. Stället heter La Taberna del Gourmet.
 
Vi körde lyxfrukost på hotellet för en tjuga per dag. Men då fick vi förstås cava till frukten också, så det var det ju lätt värt. 
 
Dag två fortsatte vi vårt strosande genom staden men gick åt andra hållet och hittade härliga gator i gamla stan som passade oss lika bra som barnen. 
 
 
 
Strosandet inkluderar förstås paus med *tadaa* sangria och padrones. 
 
 
Sangria på hotellet takbar. 
 
 
Och sangria på ett ställe längs restaurangstråken.
 
Strandpromenaden. En hel del folk men inte så mycket försäljningsstånd som jag trodde. Överlag var det inte så mycket sånt. I gamla stan, längs alla gamla gränder saknade jag liv och rörelse, små souvenirbutiker och restauranger som är i så många andra städer. 
 
På en överfull strand lyckades vi haffa två solstolar och strandvakten tyckte vi hade en himla tur. Det tyckte vi också, här var vi parkerade hela dagen och njöt (och brände mig på smalbenen, aj aj)
 
Tog endast paus för - gissa vad!? - JO SANGRIA! Och padrones. Och lite annat. 
 
Det här hotellet bodde vi på Hospes Amerigo. Väldigt fint! Ligger centralt både till stan och mot stranden. 
 
 
Oj, nämen ingen risotto? Och ingen sangria? Nej, här hamnade vi på en restauranggata där de hade den här fina fisktallriken inklusive en flaska vin för två personer. Pris - endast 28€. Det lät för bra för att inte testa på. Och visst var det prisvärt och gott! Vi vet förstås inte riktigt vilka fiskar vi åt, eftersom personalen inte kunde något annat språk än spanska och fiskspanskan är inte vår starka sida, men några bitar kunde vi identifiera.
 
 
Och efter en sån vild middag så fick vi ju stilla vårt sangriabehov på en annan bar. 
 
Sista hela dagen i Alicante. Lika tråkigt som alltid, men vi passade på att njuta även idag, mina brända smalben var inte jätteförtjusta, men med SPF 50 och ben under parasollskugga så gick det okej. Vi äventyrade till det genom att åka tåg till nästa stora strand - San Juan där det var väldigt mycket lugnare än stranden mitt i staden. Och sanden var så finkornig att den hade man ungefär överallt, men det var det värt. 
 
 
 
Näh! Så otippad sista middag. Sangria och risotto. Man kanske skulle tro att det inte är perfekt kombo, men det är det. Faktiskt!
 
Sista stunden innan vi packade ihop oss och åkte till flygplatsen igen. Ljuvliga stad. Ljuvliga land!
 
Leendet ni ser är absolut inget naturligt sådant, utan helt påklistrat, för inte fan var det roligt att stå där och vänta på att få boarda. Vi ville ju vara kvar, oavsett hur brända smalben jag hade!
 
HÄR har vi den riktigt känslan. Landa på Arlanda och vänta vid bagagebanden. Det är det TRÖKIGASTE på hela resan. 
 
Alicante får:
     
 
Plus: Lagom stor stad, lätt att ta sig omkring till fots. Nära till strand och hamn. Nära till allt. Inte så utrikesturistigt, dvs att man hör bara andra språk. Härliga människor, god mat och god dryck. Plus att jag hade med mig bästa sällskapet, men det är ju plus oavsett vart man åker. 
 
Minus: Lite för lite aktiviteter i gamla stan. Där får det gärna vara lite småturistigt, men massor av små restauranger och souvenirbutiker - liv och rörelse helt enkelt.