Fast för livet?

 Precis i början av graviditeten så fick jag ju en propp i benet. En djup ventrombos som det så vackert heter på doktorsspråk. Direkt sattes jag in på fragmin-behandling, som jag ändå skulle ha börjat med, men de tyckte tydligen inte det var någon brådska med det, utan tänkte vänta tills jag var i vecka 16, men sen hann proppen före.
 
Jag började min behandling med den starkaste dosen i sprutorna, det var 0,72 ml att spruta in i magen. Det låter inte mycket men det känns som en liter ungefär när det svider och sticker av vätskan. 
Sedan fick jag minska på dosen, men ta sprutorna två gånger per dag istället. Nu var det bara 0,2 ml per gång, så det var ju glatt, men däremot ett extra stick i magen. 
 
Räknade ut att jag tagit närmare 450 sprutor sedan i mars. Det är rätt många stick i den där arma magen det...
 
 Nu äntligen snart ett minne blott.
 
Jag har ju gjort blodutredningar och tagit blodprover för att se till att mina värden är bra hela tiden (vilket de varit) och fortsatt med sprutorna även efter att Maja fötts. De hittar inga fel på mitt blod. Några veckor efter förlossningen blev det ett besök till hematologen för att konstatera att de nog tyckte jag skulle fortsätta med marevan resten av livet. Detta pga att jag drabbades av lungemboli för tio år sedan. Här är det lite så att "en gång är ingen gång, två gånger, då är man fast för resten av livet". Fast med blodförtunnande tabletter. Som påverkar så mycket. Jag får inte äta värkmedicin förutom panadol, jag måste hålla mitt intag av gröna grönsaker jämt, träning påverkar, alkohol påverkar. Måste hålla koll på eventuella blödningar. Får jag magsjuka måste jag till läkare för att kolla upp allt. Vid eventuella olyckor är det förstås risk för större blödningar. Det känns som ALLT påverkas (ja, även mitt humör tydligen)
 
 
 
Nu har jag precis påbörjat den här behandlingen. Och medan jag startar upp (det är svårt att hitta rätt dos eftersom alla är olika) så måste jag fortsätta med sprutorna. (och kolla blodvärdet flera gånger i veckan)
Dubbelt tråk alltså. 
 
Det vore en sak om de hittat något knas med mitt blod, att det är något fel. Men när de nu inte hittar något utan orsakerna har varit 1. p-piller (när jag hade proppar i lungorna) och 2. graviditet (med proppen i benet) så känns det som att östrogen är boven i dramat. Och det kan man ju hålla koll på känns det som. 
 
Det enda är ju i alla fall att tabletterna är glada, rosa och fina. Det är nog det enda fina i den här kråksången. 
 
 
 

Gråhårig

Vi behöver köpa en större bil. Och herregud, man blir ju gråhårig med mindre. Att bo på en ö som skattemässigt står utanför EU är ett jävla jidder rent ut sagt. 
 
Här kommer en förmodligen råddig utläggning, men jag blir så frustrerad av alla turer hit och dit. VARFÖR GÖRA ALLT SÅ SVÅRT!?!
 
Vi fick en offert på en helt splirrans ny bil från Sverige. För att sedan kunna ta hit den så måste vi betala momsen här i tullen, samt en bilskatt som är på alla nya bilar (så är det om jag köper en bil i Finland också) 
För att på något sätt kunna se ungefär var den hamnar måste man ha pris på likadan bil från Finland.
Så, då fixade jag en offert från bilhandlare  i Finland. Utan annan kommunikation (han kunde ingen svenska, jag kan ingen finska) än att jag stolpade upp vad jag ville ha offert på. Det tog honom tre offerter innan han var inne på rätt bil. Offerten var till hälften på svenska, hälften på finska, men man kunde förstå vad som kostade vad i alla fall.
 
Konstaterade att bilen, med den utrustning vi valt kostar ungefär exakt lika mycket om vi tar bilen från Sverige eller Finland, men om så är fallet så tar vi hellre en bil från Sverige där man ändå kan kommunicera med bilhandlaren...
Men bilskatten kunde vi inte med säkerhet veta att skulle bli som det stod i offerten, för det räknas ju ut när vi tar in bilen till Åland, men tulltanten "trodde" att det skulle vara ganska nära verkligheten då vi nu fått en offert på "exakt" likadan bil och utrustning, men - det kunde man inte så säkert veta.
 
Om man då istället väljer en begagnad bil från Sverige, så ska man ju kunna räkna ut vad bilskatten blir INNAN köp genom "mathi-systemet". 
Jag testade precis det här, hittade en bil i Sverige, knappade in alla värden och val och hej och hå jag kunde hitta. Fick jag något resultat. ICKE.
 
Blir så sjukt trött på det här. Åker jag till tullen får jag inga svar. Försöker jag själv får jag inga svar. 
Enklast är ju förstås att lägga ut en massa extra slantar och köpa en biljävel här från holmen, men varken utbudet eller pris är speciellt lockande. Jag vill kunna välja bil själv, inte välja en av de som eventuellt kanske kan finnas inne med oftast tveksam utrustning. 
 
GAH! BLIR GALEN!
 
 
 
 

Dagens fogar

Ja okej. Jag har ju tydligen klagat på det här med foglossning. Att jag haft lite ont och sådär. 

Hahahaha säger jag åt det ikväll. HA HA! Har sällan i mitt gravida liv (eller annars heller) upplevt denna smärta, men nu förstår jag att folk får kryckor eller ännu värre - hamnar i rullstol pga foglossning. 

Idag har jag varit ganska mycket igång. Haft en trevlig lunch med Katja, hälsat på hos tullen (ej väldigt roligt), druckit kaffe med kollegorna och ja, sen fick jag för mig att jag skulle köpa mig ett par nya mjuka och sköna byxor. Det var här någonstans det gick tokigt. Att stå i provrum och prova byxor är kanske inte optimalt när man knappt kan stå på ett ben i taget. (Men byxor kom jag ut med!) Efter det toppade jag besöket i stan med en rejäl storhandling. 

Sen var det klart. Ja, på flera sätt. Nu är mitt tillstånd så glatt att jag kan stå upp, på båda ben. Men inte röra mig. Det känns som alla muskler går via bäckenet. Och bäckenet har gått av. Mitt i tu. 
Jag kan helt enkelt inte gå. 

Nu har jag lyckats lägga mig i sängen. En pärs det med eftersom vi har så pass hög säng att man liksom kliver upp i den. Jag kan sätta mig på kanten, men inte få upp benen. För musklerna har ju gått av. 

Blir nog en trevlig natt, jag som normalt är uppe cirka varannan timme och springer på toa. Nu ligger jag som en död säl och kan inte ens byta ställning utan att gråta en smula. 

Tack för att du orkat läsa, det var dagens klagovisa. 

Sov gott!