Det här med tänder

Tänder är lite aktuellt i vår lilla familj nu. Dels har M tandläkartid (4-års koll) på fredag och tydligen (?) fick jag feeling och bokade mig en tid jag med. Jag ogillar tandlälkare, låt mig förtydliga - inte personer som ÄR tandläkare, utan själva yrket de utövar. 
Har haft mycket problem med mina tänder under ungdomens hårda år, vilket har lett till att jag i princip har lagningar nästan överallt. Nu har jag inte haft något nytt hål på säkert 15-20 år, däremot börjar ju gamla lagningar att gå sönder, så det är ju liksom som att göra om pinan igen. 
Här saknar jag min gamla tandläkare från Stockholm. Där hade jag världens bästa, arbetade med laser och var lugnet själv, dessutom var han trevlig. 

Nå, det var inte det jag tänkte berätta om. Utan det här med mitt barn som är fyra nu. Förhoppningsvis dröjer det ett par år innan hon BÖRJAR TAPPA TÄNDERNA! Det här ger mig sån enorm ångest alltså, jag minns själv när tänderna var lösa, men jag var så ofantligt rädd (?) att plocka bort dem, trots att de i princip inte ens satt fast längre. Vet inte om det var smärtan (eller ja, det gjorde väl knappt ens ont då de knappt satt fast), eller det lilla det blödde efteråt som var värst. 

Hur som helst så är jag osäker på hur jag ska tackla att mitt barn behöver hjälp av mig när hennes tänder är lösa och ska ut. Jag ryser av tanken. Jag ryser när syterbarnen bara SÄGER att de har en lös tand. 

Det här med föräldraskap ändå. 
 

*RYS*
 

Hej på dig dagboken!

Så har ett år gått igen. 2018 är snart ett minne blott och 2019 står där med öppna armar och jag hoppas verkligen det blir ett år som på nåt sätt är bättre än 2018. 
Förstå mig rätt. 2018 har varit ett fint år på sitt sätt. Vi har bott in oss i huset, jag älskar det. Har inte ångrat mig en enda gång att jag köpte det och flyttade från mitt gamla "drömhus". Det var fint där på Tallbacka. Utsikten är väl det jag saknar mest. Med huset var det mycket jobb och med relationen ännu mer och det slutade ju i förskräckelse med separation och grejer och början till något nytt - att hitta sig själv. 
Men ändå kände jag en stor sorg när huset kom ut på mäklarsidorna - det var ju liksom "mitt" ändå. Nu har någon annan köpt det och kommer säkert få det fint där. 

Det där med att hitta mig själv har jag väl kanske inte helt och hållet gjort. Jag skulle förmodligen behöva gå i terapi för att hitta tillbaka till den jag varit och egentligen är. Just nu hänger jag mest omkring i nån sorts vacuum, känner mig lite för neutral. Lite håglös och trist liksom. Har svårt att känna glädje. Hjärtat är ganska stängt och jag har svårt att öppna upp det, vet inte om jag någonsin kommer kunna känna tillit för någon och den där fladdrande nyförälskelsen igen, men man ska väl aldrig säga aldrig, mitt i allt dyker den upp. 
Utöver det så umgås jag fortfarande mycket med F och det funkar bra. Känns fint att M ser båda sina föräldrar tillsammans trots att vi inte bor ihop, och att det inte blir några stridigheter och konflikter som hon märker av. Vi funkar verkligen inte att leva ihop då han har annan syn på relationer än vad jag har och numera lever efter det, men att umgås då och då känns fint. 

Med lillfröken går allt bra. Hon är hos pappa varannan helg, precis som förut. Det är emellanåt lite för lite känner jag, har stort behov av att vara själv, det är väl nackdelen med helgen som jag har ensam, det är då jag ska göra saker för mig själv, men helst vill jag bara vara hemma och njuta av tystnaden en stund. 
Hon trivs fint på dagis och har sin bästis där, eller ja, två egentligen. Utvecklats enormt senaste året med sin blyghet och fått en fin och härlig personlighet. Envis som få och emellanåt trotsig så jag sliter mitt hår. Men gosa i soffan och kramar och pussar i överflöd har hon ändå för sin trötta mamma. 
Under hösten fick hon äntligen sin operation för att ta bort sin adeonid och det blev så himla bra. Sjukt glad att det blev gjort och ÅHS lekterapi får tusen tummar upp. Utan den hade det aldrig gått så bra. 

Kattorna då. Ja, de är ju tre till antalet nuförtiden. Har konstaterat att det är gränsen för vad jag pallar med. De är ju så egna alla tre, så olika. Elsa är ju världens mest sociala och ska fan vara med överallt. Ja, man blir galen ibland, speciellt när man står och lagar mat och hon i princip hoppar upp i stekpannan. Man snubblar på henne då hon snurrar kring benen när man går, och flyttar jag mig tre meter så nog går hon efter. Ligger hon i sängen och sover på natten och jag går upp på toa, så minsann sitter hon utanför dörren när jag kommer ut. 
Djur släpar hon in också. Fåglar i princip varje dag under sommaren. Möss, stora feta råttor som hon knappt orkar bära..... 
Zoda har blivit mindre rädd och t.o.m lillmatte får klappa henne emellanåt nuförtiden. 
Hörru har blivit smal men är annars precis som vanligt. Pysslar på för sig själv, ligger gärna på sina favoritställen och är ute ganska mycket. 

Jobbet går bra, det är fritt och passar mig bra med den livssituation jag befinner mig i. Jag kan gå en timme tidigare och träna eller handla för att det ju inte annars går ihop med dagishämtning. Det visar sig förstås i lönekuvertet, men det får det vara värt. Jobbar fortfarande inte fredagar, mest för att M ska slippa vara på dagis fem dagar i veckan. Och kanske ganska mycket för att jag behöver lite extra ledig tid, ett stort plus för det är att veckan blir kortare och jag inte alls tröttnar. Det är kul att gå till jobbet! 

Träna ja, jag nämnde det här ovan. I höstas tog jag hjälp av en pt för första gången i mitt liv. Inget jag riktigt prioriterat tidigare trots att jag behövt. Men nu kände jag att det får vara värt det. Och det är det! Jag hade ju helst tränat varje gång med henne, men nu kör vi avstämningar då och då. 
Har ett träningsprogram jag kört och sett fina resultat, jag gillar ju att träna, men har lite svårt att komma över tröskeln. Kört rätt bra i höst, men tappade det lite i december pga mancold, jul och annan stress. Men har bokad tid med henne i början av januari och då finns det inga ursäkter längre. 
Prioriteten är att träna upp min rygg som fortfarande är ond mestadels. Vet dock inte om jag nånsin blir helt bra, men lite styrka är ju alltid bra. 

Det här får sammanfatta mitt 2018. Inga bilder, men jag vet att det är där jag fastnar när jag ska göra sammanfattningar sedan tidigare. Så roligt med bilder, men att sålla bland alla tusentals tar udden av glädjen att få ihop en sammanfattning sen. 

Har känt ett sug att få igång bloggen igen, men jag lever ju inget spännande liv, ser knappt några nyheter och lever lite i en bubbla emellanåt, så ofta känns det ju som jag inte riktigt har något vettigt att komma med, men vi ser. Ingen press. :) 

2017 del 2

JULI

Nu tycker man ju att den riktiga sommaren bör komma, men jag vet inte. Solen skiner, men den där värmen vill aldrig riktigt infinna sig. Men - jag klagar icke. Solen är min vän. 
Började juli (eller egentligen avslutade jag juni) med att åka till Kilskär för en somrig helg med fina A & G & M.
 

Sen fortsatte vi med sommarens projekt - att få Maja blöjfri. Det gick över förväntan måste jag säga. Det blev ett par små olyckor första dagarna, men efter tre-fyra dagar så var hon i princip torr. Väldigt skönt! Förstås blöja vid vila och till natten. 
 
Här nedan är vi för första gången ner till byn och testar nya glasstället, och Maja är utanför hemmet utan blöja för första gången. FÖRSTÅS blir hon kissnödig precis när vi ätit glass färdigt. Jag försökte ha henne att kissa i gräset, men icke. Gick in till butiken för att gå på toaletten, men det gick inte heller. Istället höll hon sig ända hem sen. Mor var mäkta stolt!
 
 
8 juli var det dags för den här morsan att kamma till sig och gå ut och svira. Middag och drinkar och allsång hos Cicci först och sedan blev det stadshotellet till sena natten. Mycket trevligt!
 
 
 
Efter det följde typiska sommaraktiviteter. Vi hängde på stugan. Jag påbörjade mitt nya jobb lite vissa dagar när Maja vilade. Vi tog båten till Sottunga och åt det traditionella schnitzeln. Vi drack bubbel. Och solade. Värmen chockade oss inte riktigt fortsättningsvis, men solen sken ändå på oss.  Man ska inte vara så kräsen..
 
 
Eftersom jag lämnat bokföringsjobbet i och med det nya, så passade jag på att starta en liten firma som ska hålla på med just det. Måste ju hålla i mina kunskaper lite. Så en dag på stugan så startade jag upp min enskilda lilla firma "Redax bokföring". 
 
En dag for vi med kusinerna till Leos Lekland i Täby också. En fartfylld och rolig dag för allihop! Vilket perfekt ställe för barn, det måste jag säga. Och extra lyxigt (för mig) att Felicia och Alexander var med och visade Maja allt bus man kunde göra. Sys och jag satt och pratade och var iväg i omgångar och handlade. 
 
 
Maja köpte muffinsformar en dag också och då behövde vi ju fylla dem med något, så vi satte igång med muffinsbak en dag. Mycket duktig liten bagare.
 
 
Sedan tror jag sommarens njutigaste helg kom. Maja var hos pappa. Jag passade på att rasta båten som fått stå stilla alldeles för mycket denna sommar. Körde runt Föglö. Stannade till i Degerby när det var Poker Run och tittade på snabba båtar. Fortsatte båtfärden till Skogboda för bubbel med kusinerna, sen tillbaka till stugan, bytte båt och for till Sottunga och åt god mat innan vi tuffade hem. Jag hann läsa, sola, sova och NJUTA. Så jävulusiskt skönt!
 
 
Juli fortsatte. Solen sken och vi svettades fortfarande inte. Kvällarna var rysligt kalla. Vi sov ofta med lite extra filtar i friggan, för vissa morgnar var det ungefär 13 grader inomhus när vi vaknade. Ja, utomhus också - vi snittade ungefär samma temperatur i friggan som ute. 
 
 
 
 
Sedan kom den berömda Rockoff-veckan och vi samlades och åt middag på Knorring, sen vidare till området för lite traditionell lonken och husband. Sen det "stora" bandet för kvällen som var Toto och var ett RIKTIGT sömnpiller. Så otroligt tråkigt uppträdande. Kände väl igen två låtar kanske och resten var bara blä. 

Däremot väntade det bästa till sist - och det var Freddy Kalas. Bästa bästa, OCH - han kommer i sommar också. Hurra! 

Det gick bara ett par dagar till innan det var dags för nästa kalas. Väldigt mycket kalas i juni kan jag konstatera när jag gör en liten sammanfattning. TRE gånger! Man kan ju tro att jag tror att jag är ung och ORKAR med sånt här. 
Denna gång var det sommarfest hos Katja i Godby. Vi var detta eminenta gäng nedan, och förstås Daniel, Erik och Robert också. Det bjöds på supergod mat, frågesport och sjukt mycket skratt innan vi drog vidare till stadshotellet.
 
 
 
 
AUGUSTI

Augusti. Sista "sommarmånaden". Det började förstås med Fs födelsedag som alltid. Vi hade lite somrigt fika på gården i gula huset och fortsatte med middag på Seagram. 
 
 

Vi fick besök av Cicci och Linnéa och åt lunch ute i solen. Det är något jag är SÅ dålig på och det är att äta ute när man bara är hemma och inte har besök. Hur svårt kan det vara? Skärpning på den fronten i alla fall. 

Sen var det dags för Majsan att hänga hos pappa i en hel vecka. Alltså, det har inte hänt sen Maja föddes att jag var själv utan att ha några direkta planer. Och jag kan säga att det var välbehövligt. Det är intensivt att vara själv med en snart-treåring. Det blir inte mycket tid att tänka på sig själv. 
Veckan tillbringades genom att sova ostört, skriva ohemult mycket dagbok (mycket som hände tidigare på sommaren som gjorde att hela mitt huvud var ett enda virrvarr och jag var så arg på hela världen. Efter x antal timmar och cirka femtio sidor i min skrivbok så hade en hel del liksom landat och jag kunde sortera upp allt lite)
Och så var jag rastlös och bakade hemvete mitt i allt. 
Den här veckan kan ha varit den längsta på MYCKET MYCKET länge. Lika mycket som jag saknade min guldlock så njöt jag av att bara behöva rå om mig själv en stund. 
 
 
Fortsatte sommarhänga på Munknäs så gott det gick, och fick vakna till en spegelblank morgon detta året också. 
Kräftor åt vi också, dock i trist väder, så det blev att packa in altanen med pressenningar. 
 
 
Och märkligt nog, när de där lite mörkare kvällarna kommer, så är det så mysigt att få tända ljus igen. Allt har sin tid och efter en ljus sommar så är det gött med lite höstmys. 
 
 
Fina Frida bjöd på mammachampagne, med en massa godheter!
 
 
Och i slutet av augusti fick jag finbesök av Cicki och Anna. Med god mat, bastu, bubbel och bad. 
 
 
 
 
 Här i slutet av augusti började vi med liten mjukstart på dagis för fröken igen efter en ledig sommar. Jag tänkte väl som sagt en inskolning light, men det tyckte inte hon, utan det var full fart från början. Hon hade minsann inte glömt bort att det var roligt att leka med kompisar på dagis, så jag fick lite extra ledig tid innan mitt jobb startade på riktigt.
 
 
 
SEPTEMBER
 
Första höstmånaden är här och hösten knackar på. Och den riktiga vardagen igen. Maja iväg på dagis igen måndag till torsdag, fulla dagar. Jag började ordentligt på nya jobbet, som började i juni, men som jag egentligen bara jobbat några få timmar i veckan - och hemma. 
Nu började jag pendla till stan igen, vilket jag bara tycker är skönt. 
 
 
Jag passade också på att rasta båten en helg innan det började bli dags att ta upp den. Alltså så njutigt. Jag ÄLSKAR min båt. Tyvärr har den använts alldeles för lite i år, men jag hoppas det ska bli bättring på det nästa år, enklare med Maja när hon är lite större osv. 
 
Testade också att ta bort dagsvilan för den här lilla stjärnan, i alla fall på helgerna. Det gick sådär... Fortsatte med det, och hon slocknade oftast en stund på eftermiddagen, men höll det kort. På dagis sov hon en stund, men där är det ju ett annat tempo. Väldigt tudelat för mig. Skönt att vara så mycket friare med allt, inte behöva planera efter hennes sovtider, MEN hennes dagsvila har ju också varit ett andningshål för mig, en väldigt viktig paus på dagen. Men allt har sin tid och min stora tjej börjar bli stor. 
 
Vi var också till Munknäs och tackade för en ganska skral sommar. Eller ja, själva solen har det väl inte varit så mycket fel på, mera värmen. Jag tror att jag inte åt middag inne en enda gång under Munknästiden 2017 och det händer typ aldrig, det betyder alltså att det inte varit så regnigt. Däremot kyligt då. Om det inte riktigt framkommit tidigare. 
 
Mormor och morfar var på stugan och pysslade med sitt gäddfiske, som de brukar i september och de hade fått en hel låda full! Maja räknar noggrant. 
 
 
Så här ser det ut efter tornadon Maja. En snart treårig trotsig och envis liten rackare.... Härliga utvecklingsfaser!
 
 
Maja var bjuden på sitt allra första kompiskalas till Valter från dagis. Och hej och hå? Vart tog min lilla bebis vägen?! ♥ Här har vi ju en STOR TJEJ med hårspännen och jeans. 
 
Och tänk att våra barn får växa upp så här. Att hoppa upp på traktorflaket på kalaset och åka runt och kolla på kossor och får!  Bästa bästa!
 
 
 
Här var det dags för den här morsan att åka iväg på en liten roadtrip, så vi åkte till pappan dagen innan helgen. Där fick naken-pyjamashjälten Ugglis rädda dagen hela natten lång. :) Med youtube med extern högtalare. Ska det vara, så ska det vara. 

Och som sagt - jag drog iväg till Stockholm dagen efter och mötte upp världens bästa Cicki och vi for iväg på en liten biltur till Hammarö i Karlstad och hälsade på hennes fina föräldrar. Alldeles för längesen sist!  
 
Mamma Elisabeth har lagat sån gooood maaaat!

Cicki och pappa Mats. 
 
Som vanligt - när man är i Karlstad, så är bilen full av shoppingkassar. Jag som hatar shopping borde åka dit varje gång jag behöver något, för uppenbarligen finns det där. 
 
 
Hemma med busfröet igen. Köpt en fläta åt henne och äntligen får jag sätta upp hennes fina hår och då blev hon om möjligt ÄNNU större! 
 
I slutet av september åkte familjen till Stockholm också, för då döptes Majas kusin Eskil i Upplands Väsby. Vi bodde på hotell och tog det som en liten minisemester. Gött så!

Mamma Marina, pappa Anders, lille Eskil, fadder/faster Helena och storebror Edwin. Maja tyckte kyrkan vara sådär-rolig, men det fina var att storasyster Tyra var med. 
 

Denna helg fyllde min syster år också! Men eftersom vi var iväg på dop så blev det inte så mycket firande av henne, dessvärre. 

Och från kyrkan till kräftskiva. Sista helgen i september så blev det ordentligt kalas hos Jerker och Tiina då vi hade kräftskiva hela natten lång. Mycket gott att äta och lite för mycket gott att dricka. Är inte van med detta nuförtiden, men en jäkligt rolig kväll och natt blev det! 

(alla bilder efter detta är typ preskriberade)
 
Eftersom jag uppenbarligen aldrig lyckas få ut det här, så får det bli en sista del i separat inlägg. Förhoppningsvis snabbare än om tre månader, för då är det ju snart dags för 2018 års sammanfattning. Ja, man skäms.