Prestation: 320%

Igår tog jag mig till gymmet igen för ett pumppass. När jag är på gruppträning, så har jag "min" plats i lokalen. Även fast jag kör combat och pump i samma lokal så har jag olika platser för dem.

Igår skulle dock en tant (nej, förlåt. DAM) prompt stå 20 cm framför mig, vilket gjorde mig lite irriterad, jag var ju liksom där först (läs: Hon tog ju MIN plats!), men svalde min stolthet och orkade inte trängas, så jag flyttade till en ledig plats mitt i lokalen som visade sig vara preciiis framför instruktören (läs: Otroligt vältränad tjej, dessutom gravid, men tar chuhukt mycket vikter ändå)
 
Ja, det här gjorde ju att jag måste prestera ungefär 320% eftersom hennes naturliga synvinkel föll precis på mig. 
Mellan triceps och biceps var jag så slut så det nästan svartnade för ögonen och det kändes som jag höll på att kräkas. 
 
Eventuellt är det väl bra kanske, att ha lite extra press på sig, men nån måtta får det ju vara liksom.
 
Anpassa träningen efter form? Nej skit heller. Fullt ös, medvetslös!
 
 
Det här var tydligen mitt mantra igår.
 
 
 

Två saker

När det gått några dagar utan att jag lyckats kläcka några fyndiga och extremt intelligenta världssensationer (som de flesta av mina inlägg annars är), så får jag någon sorts prestationsångest och tycker verkligen att inget platsar på min blogg. Eftersom det här är mitt alldeles egna bollplank så borde jag ju kunna skriva ner vad för ointressant skit som helst faktiskt.
 
I alla fall har jag 2 (två) väldigt viktiga saker att komma med just nu:
 
1. Melatonin.
Jag vet att jag nämnt det förut, att jag börjat äta det som ett kosttillskott och att det ska hjälpa till med dygnsrytmen. Och ja - det funkar. Oavsett om det är placeboeffekter (det har jag svårt att tro, men om min sömn avhjälps med sockerpiller så är jag nöjd ändå) eller inte, så kan jag säga det: DET FUNKAR!
Om jag tar en tablett vid sju-snåret så känner jag redan vid nio att jag nog skulle kunna nicka till på soffan. Ja, om jag nu ligger på soffan och tittar på tv, annars är det inget vidare troligt. 
Igår slocknade jag som ett litet barn klockan tio när jag låg i sängen och tittade på "Arrested developement" på Netflix. F som trodde vi skulle krypa ner i sängen och kika på Eureka fick känna sig besegrad av John Blund som tog mitt hjärta i besittning väldigt tidigt. 
Det gjorde också att jag var relativt pigg klockan sju  när jag skulle upp ur sängen. Relativt alltså. Jag hade ändå gärna legat kvar under mitt plufsiga duntäcke. 
 
2. På söndag är det 1 advent. Om det är någon som missat det. 
Igår satte jag på en fin jullåt från "Noel" med Josh Groban (min favvojulskiva, även fast jag tycker att svenska julsånger är snäppet bättre. Konstig logik, jag vet, men nu är det så här) och gick nästan sönder inombords för att det bara var tisdag och jag inte fick go bananas och sätta upp gardiner och julstjärnor förrän på fredag (det har jag själv bestämt). Som tur var kom F hem och liksom tog ner mig på jorden igen. Nu ska jag suga på karamellen i två dagar till, men på fredag ÄR det dags. 
Tänk att lite fin papp runt en lampa kan göra ens själsliga lycka så mycket större!?
 
3. Enligt mig har F och jag varit tillsammans i tre år i morgon. Grattis till oss! *visslor och tutor*
Fast enligt F så blev vi ihop i maj året efter, då skulle vi således fira ungefär tvåochetthalvtår nu. Det köper jag icke! 28 november 2010 blev vi tillsammans enligt mig. Basta!
 
4. I vår tänker jag ta motorcykelkort för tung MC. Någon som hänkar? :)  (det är villkoren för att vi ska sälja F:s Hayabusa aka "Döden". Att jag ska ta kort och att vi ska kunna köpa något som jag också kan köra sen. Något som kanske inte går 300 knyck.) Förlåt mamma.
 
Okej, det var fyra grejer, inte två som jag hade på hjärtat först, så tydligen hade jag lite som jag tyckte att jag behövde berätta för världen.
 
 
Over and out. 

 

Sköna helg!

Helger alltså. Så jäkla fint skit det är! Vi skulle kunna införa lite fler helger överlag. Eller fler lediga, soliga dagar som man blir glad ända ner i maggropen av.
 
I lördags vaknade vi utvilade redan efter nio. Det händer sällan i vårt hus. Förstås hade jag ju vaknat sisådär fem gånger innan när våra små pälsbollsbarn skulle ut. När den ena ville ut, så ville inte den andra ut. Sedan när båda äntligen var ute, ja då hann jag precis krypa ner och somna om innan den första skulle in då den ju glömt att ÄTA innan hon gick ut.
 
Kikade ut och möttes av denna rara syn - varm kisserumpa mot kall altan. Blev varm i mitt mattehjärta...
 
 
Burr! Kallt om kissetassar!
 
 
Oändligt vackert frostmorgon var det. 
 
 
Vi skulle åka till Föglö och ville ha kissorna ute under tiden. Det var inte riktigt alla som höll med om det. Så här satt hon och stirrade på mig tills jag släppte in henne (jaa, jag vet, jag är mjäkig när det kommer till våra kissor...) Då hoppade hon nöjt upp i sängen och sov som en stock tills vi kom hem igen på kvällskvisten.
 
 
Körde på vältrafikerade vägar ut till Föglö i förvintersolen.
 
 
När vi väl kom ut så tyckte jag ändå det var dags att dricka glögg. Har tänkt göra det i ett par veckor, men inte riktigt kommit till skott. Nu passade det ju fint att dricka upp en flaska av fjolårets Blossafavorit. 
 
Sedan blev vi bjudna på sjöfågelmiddag och äppelpaj. Mumma i kubik! 
 
 
I går låg jag och drog mig lite längre, det var ju ändå söndag, jag hade bäddat rent och bytt till mitt überfluffiga vinterduntäcke. Och fick detta i ögonen. SOLEN! Det är inte direkt vanligt dessa tider, tycker mest det är hopplöst mörkt och tråkigt jämt och ständigt. 
 
 
Dessutom fortsatte morgonen med frukost på sängen, lite Netflix och lite söt och gosig kisse. 
 
Bättre start på dagen kunde man inte få!