Färg för fingrarna

Det där med mammors tålamod får sig en helt ny dimension när man har småbarn. De vill ju förstås testa allt och ju kladdigare, desto bättre (okej, det kanske inte bara hör till småbarn. Sånt är ju kul när man är vuxen, eller ja, äldre än barn i alla fall (har hemskt svårt att kalla mig själv vuxen)).
När Maja fyllde år så fick hon bl a fingerfärg i present av Matilda och Filip (och förstås Frida och Daniel) och det var med spänning jag plockade fram vaxduk som underlag, papper och färger. Klädde in Maja och allt annat inom en stor radie med skyddsattiraljer, och så satte vi (hon) igång. 
 
Man kan ju säga att Maja tog "fingerfärg" på ordet. Det var nog mest med färg just där - på fingrarna. Och för all del precis över all annanstans också. Men roligt var det tydligen och ett himla sjå att sanera köket och fröken efteråt. 

Men - vad gör man inte för sina barn och dess konstnärliga utveckling? 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tatueringshelg

 I så många år som Cicki och jag pratat om att tatuera oss. En sån där kompistatuering. Cicki var den första vännen jag fick efter jag flyttade till Stockholm. Vi lärde känna varandra i oktober 2003 ungefär då hon började jobba på samma jobb som mig. Först tänkte jag att hon var en sån där riktigt cool tjej som förmodligen inte alls skulle vilja hänga med en lantlolla som mig. Och i början så hängde vi väl inte sådär jättemycket, mest på jobbet och aktiviteterna vi hade med jobbet utanför jobbet. Men jag gillade henne från första stund. En riktigt skön pingla liksom. 
När jag slutade jobba på if 2005 började vi hänga på riktigt. Och sen dess räknar jag henne som en av mina absoluta favoritpersoner. Vi är olika på många sätt (musiksmak, killsmak osv osv) men vi kompletterar varandra på nåt bra sätt. 
 
Så - vi började prata om att vi skulle göra likadana tatueringar. Funderade lite på vad vi skulle kunna hitta på och fastnade där. I några år. Sen - sakta men säkert så började en tanke forma sig och när en sa en sak, så sa vi båda JA och sen kunde vi spinna vidare och mitt i allt föll allt bara på plats! Efter vi bestämt oss så sög vi på karamellen ytterligare en tid - ja, man måste ju vara säker på sin sak, den ska ju ändå sitta där forever and ever. Men i början av hösten så tyckte vi tiden var mogen och bokade tid hos en tatuerare i Stockholm. Ja, det var ju en djungel i sig, men fina Anna hade hittat en tatuerare som hon gick till lite innan oss och rekommenderade henne varmt och då bestämde vi oss för att gå till samma. Elina på Porky Royale.
 
 
 
 
Vi måste ju dokumentera våra otatuerade armar innan förstås. Glada i hågen och förväntansfulla!
 
 
 
 
 
 
 
 Medan Cicki låg under nålen så passade jag på att kika runt lite i studion. Det är så intressant med tatuerare, de har alltid lite speciella ställen kan jag tycka. I denna var det mycket uppstoppade djur som de sålde, och en hel hög med smycken av olika djurdelar. Kanske ett par örhängen med spindlar i en liten kula? Eller med små fågelben? 
 
 
 
 
 Kanske man kände för en gulfärgad kanin? Eller en tvättbjörn iklädd hoodie och vapen? 
 
 
 Eller för all del ett par söta rådjur med guldkedja..
 
 
 
Sen var det min tur!
 
 
 
NYGADDAD! Alltså, det ger nästan ett litet rus att tatuera sig. Jag älskar ljudet av tatueringsnålen och jag gillar den där speciella smärtan också. Man vill liksom ha mer och mer och mer!
När man dessutom blir sådär sjukt nöjd, så känns det också så himla fint, det är ju inte att sudda ut och göra om direkt..
 
 
 
 "det är som mareld i havet, som allhelgonafrost"
Sista textraden ur fantastiska Lars Winnerbäcks "Mareld"
 
Efter vårt äventyr och lite lunch så tyckte vi att vi behövde fira med bubbel på hotellrummet innan det var dags för god middag. 
 
 
 
 
 
 
Middagen intogs på Blasieholmen och på B.A.R som är en fisk- och skaldjursrestaurang. SJUKT gott! Men åt en så stor förrätt att jag knappt orkade med huvudrätten sen. Så trist alltså. Varför ska man bli mätt? 
Jamen ni ser ju vilken underbar förrätt!
 
 
 Och varmrätten gick inte av för hackor den heller. Torsk och tonfisk, med en massa mumsiga tillbehör. 
 
 
 
 Avslutade denna superba dag med en drink i hotellbaren, där vi däremot var med om en ganska obehaglig upplevelse. Hade köpt lite rostad majs och mitt i allt bet Cicki i något hårt och när hon spottade ut det så var det en rejäl bit glas!! Dessutom hade hon bitit sönder, så hon spottade ut små glasbitar. YTTERST obehagligt! No more majs för den baren och vi fick en drink som plåster på såren (och därefter också en middag i samma restaurang. Vi hoppas den är glasfri, i alla fall där det inte ska vara glas..)
 
 
 
 Kompensationsdrinken innehöll jalapeños. Man ska prova nya saker har jag hört. Den var i alla fall riktigt god.
 
 
 
 
 
 
Sedan avslutade jag helgen där jag började mitt liv i Sverige, nämligen med ett besök på Klövervägen i Solna med uppställd Lasse. Det var inte igår kan jag säga. 
 
 
 
 Resultatet av tatueringen då den nästan läkt klart (på en spännig arm...) Så jäkla tjusigt alltså. 
 
 
 

Tandläkare

När man fyllt två så är det dags för första besöket hos tandläkaren. Maja hyste ungefär samma känsla för att gå dit som jag (och förmodligen de flesta andra) gör och gjorde det vi alla helst skulle göra om vi bara fick. Skrika och springa ut ur rummet. Det där att man fick välja tandborste gav hon inte mycket för. Så hon smet ut och till moster som sitter i receptionen och gömde sig där. När jag kom dit så satt hon fridfullt på golvet och ritade...
 
Så mja, det första besöket var inte så succéartat. Det var mest skrik och åla ur famnen. Tills vi var klara och skulle gå därifrån. DÅ minsann var det lattjolajbans att vara hos tandläkaren! Upp i tandläkarstolen kröp hon och ner ville hon absolut inte. Det hon ville vara dock att åka upp och ner. Upp och ner. Och med snälla sköterskor så fick hon göra det. Åka upp och ner. Och sen åka rutchbana ned till golvet. X antal gånger...
 
 
 
Hon ser dock ganska avvaktande ut här. Inte helt avslappnad liksom. :)